Annons:
Etiketterartikelpersonlig-utveckling
Läst 9077 ggr
[walkinbeauti]
2011-06-11 12:24

Vandringen mot ljuset

Många är vi som söker det andliga,ofta kommer det genom olika svårigheter i livet.Händelser som öppnar ögonen för andra dimemssioner.Anhöriga som pockar på vår uppmärksamhet och vi blir medvetna om en andra sida och att livet fortsätter efter den fysiska döden.Ofta är det ur dom mörkaste kriser som vi finner vår väg mot ljuset.

Dom flesta av oss bär med oss många minnen både från goda tider och svåra tider.Alla har vi gått igenom olika skeden i livet som både stärkt oss och ibland sänkt oss.Det sägs ju att genom svårigheter får vi livserfarenhet och växer oss starkare som individer.All har vi våra olika historier att berätta hur vi fann vår väg mot andligt uppvaknande och alla ser dom olika ut med olika händelser som utspelats under våra liv.Jag tänkte dela med mig lite av min egen andliga resa som började väldigt tidigt i barndomen.

Dom flesta härinne vet nog redan att det mediala alltid funnits med mig och att min guide alltid funnits och som barn kom han ofta och lekte med mig vilket var det absolut roligaste jag visste.Så andligheten har alltid funnits men som barn vet man ju inte vad det innebär utan jag trodde alla andra var som mig att dom såg sina guider och andra från andevärlden och jag kunde bli smått irriterad när andra inte förstod mig.

Minns under skolåren att jag ibland ville gå till skolan själv och bad min guide vänta bla i en lekpark och att vi ses när jag slutat skolan men lyssnade han icke han fanns med och jag var alltid orolig att någon klasskompis skulle se honom.Nu visste en del om hur jag var och jag upplevde aldrig hans närvaro som jobbig förutom om han pratade med mig under lektionstid och jag kände alltid att jag måste svara så jag stoppade in huvudet i skolbänken och pratade tyst med honom där så ingen skulle höra och varje gång blev det gapskratt i klassen för nog hördes det ändå.

Har inte alltid vart andlig av mig,inte vad jag förstått utan den riktiga andliga utvecklingen tog fart under tidigt 90-tal då jag kom i kontakt med Shamanismen.Vägen dit var inte lätt jag fick gå igenom mycket i mitt jobb som ledde till utbrändhet som i sin tur skapade giftstruma som gjorde mig väldigt sjuk.Jobbade som tunneltågförare i 17 års tid och hann på dom 17 åren vara  med om 7 stycken sammanlagt som kastade sig framför mina tåg för dom var trött på livet.Flera rättegångar om hot och våld mot mig som tjänsteman ledde till att jag gick raka vägen in i väggen och blev så småningom sjukskriven.Allt var bara mörkt och svart under några år,kunde inte se ljust på något sätt utan var bara negativ till allt och alla omkring mig.

Kunde inte se något ljus i slutet av tunneln utan skapade själv mörker med mina destruktiva tankar och beteenden.År 2002 lämnade jag för sista gången ifrån mig tåget vi Gullmarsplan för att aldrig mer sätta min fot innanför tunnelbanans väggar.Blev då sjukskriven och 2003 flyttar jag tillbaka hem till Leksand och föräldrargården vilket blev räddningen att hämta mig från utbrändhetens sår.Hade jag inte haft Shamanismen och en guide som så starkt infinner sig hade jag förmodligen inte levat idag men där fann jag styrkan även när det var som svartast så fanns alltid min guide som tröst och stöd.

När jag flyttade hem till Leksand började dom andiga kurserna ta fart både medium och healing satsade jag stenhårt på och såg ganska snart att det finns ljus i livet och insåg att jag själv var den som skapade detta mörker ingen annan.Jag fick lära mig ett helt nytt sätt att se på saker och hur jag med tanken kan manifestera det jag vill ha i mitt liv.Välja att leva lycklig eller olycklig.Valet är helt ock hållet mitt och den enda som kan påverka situationer är vi själva med vår tanke och inställning till livet.

Vägen mot ljuset var inte lätt men kan idag känna en oerhörd tacksamhet för det svåra mitt liv innebar det gör mig mer ödmjuk inför andra människor som av olika anledningar har svårigheter i livet och med den efarenheten kan man både stötta och hjälpa andra.Ibland krävs det livskriser av olika slag för att få upp ögonen för nånting mer och det var i detta min andlighet tog en riktig fart och jag började förstå hur det hela hänger ihop.

Idag lever jag i harmoni ställer inga höga krav på varken mig själv eller min omgivning utan försöker så gott det bara går att befinna mig i nuet och inte hänga upp mig på småsaker som kan föda mörker i min väg.Jag har släppt allt värdsligt och lägger hela min energi på andligheten och min guide som gjort så mycket för mig under hela mitt liv.Andligheten blev min friskhet jag tog mig ur utbrändhetens bojor och idag känner jag mig både fri och ljus inombords.

Ingen av oss är perfekt vi gör alla misstag och dömmer oss själva väldigt hårt många gånger.Varje gång vi sänder en negativ tanke till oss själva så sänder vi mörker till vår ande och ju mer och ofta vi sänder negativitet till oss själva ju mörkare blir vi inom oss.Det är märkligt att det alltid är lättare att sända det negativa istället för det positiva men det går att vända på det och på så vis börja sin vandring mot ljuset både i livet och på andra sidan.

Oavsett vart vi befinner oss i vilken livssituation, hur våra familjeförhållanden ser ut eller vilket yrke vi har så kan vi skapa mycket positivt som stärker vår ande och på så vis kan alla som vill finna vägen till sitt inre ljus.Det kan räcka med att gå ut i naturen och gratis hämta kraft och stryka .Vi kan göra det lite trevligt omkring oss och tillåta oss må bra och mysa.Våga ge till oss själva då får vi tllbaka så mycket och där kommer både harmonin och ljset in i oss.Vår andliga personliga utveckling börjar alltid hos oss själva och när vi tillåter att ge oss både beröm och kärlek då öppnas så många portar till dimenssioner vi inte trodde fanns.

Allt gott i ljus och kärlek till er för det är ni alla värda !

  • Redigerat 2020-09-10 12:16 av Niklas
Annons:
Ians
2011-06-11 16:13
#1

mmmm…Jag njöt under hela läsningen….trots att du som de flesta haft dalar så utstrålar du en fantastisk vishet…

Det finns ljus bakom allt det mörka om man bara bjuder in det! Lyfter sitt huvud och ser!

Så gott och så tros visst! underbart!

Andina
2011-06-11 16:25
#2

Tack, Walkinbeauti, för din fina berättelse och för att du delar med dig av din "resa"! Det låter som att du verkligen fått gå igenom en hel del på vägen! Men som du själv säger, resan har gått ut ur tunneln och in i frihetskänsla och ljus inombords!

Och jag tycker att det är precis vad din berättelse sprider - frihet och ljus.

Jag vet inte om jag kan sammanfatta mitt andliga sökande - det har alltid funnits där. Självklart har jag, som alla andra, gått igenom sorger och bekymmer - men jag har inte kunnat (eller funderat ikring att) "sammanfatta" min resa.

Jag upplever att alla sorger och besvär jag möts av får mig att växa - även fast växtvärken är nå't jag helst skulle slippa! - åtminstone har jag ambitionen att vilja se 'vad de ger mig' ur ett "högre perspektiv. Jag har studerar mig själv väldigt mycket i motgångar, vet inte varför, men så har det blivit. Så jag har nog lyckats lära mig lite mer om mig själv - tack vare motgångarna.

Men totalt sett, så anser jag mig lyckligt förskonad från elände och problem! Ibland undrar jag varför livet ändå gått så "smidigt" för mig, medan andra kastas in i svårigheter gång efter annan.

Tack WB, din berättelse kommer garanterat få mig att titta lite mer på min 'resa' hittills! Glad

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

[walkinbeauti]
2011-06-11 18:27
#3

Tack båda.Tror man växer mycket bara man lär sig konsten att vända negativt till positivt.Inte alltid det lättaste men med lite träning kan man förmå mycket.Sen finns ju saker i livert som tex sorg då är det inte lätt att se positivt och sorgetid måste alltid få ta sin tid men även där kommer vi en dag längre fram starkare ur den smärtan.

Det är alltid så lätt att intala sig själv att nåt sånt kan inte fungera för mig men alla andra kan tycker man ofta men jag tror alla har gåvan att finna sitt själsliga ljus inom sig.

Livets skola på alla dess sätt oavsett vad vi möter så får vi i längden en styrka inom oss om vi tillåter även om man inte för stunden ser så finns den där.Glad

Jane-Lyzell
2011-06-12 13:33
#4

Tack vad fint skrivet och gripande - du har lärt massor på din väg - gillar din sista citat ;

när vi tillåter att ge oss både beröm och kärlek då öppnas så många portar till dimenssioner vi inte trodde fanns."

Det är så santKyss(i vårat jantelags sverige)

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Kvickast
2011-06-12 14:41
#5

Väldigt intressant läsning :):)

Lynxx
2011-06-12 14:48
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#6

Usch ja! Det har tagit mig mer än tio år att försöka komma igen efter min utbrändhet. Inte lätt, när man har samma besvär som utbrändheten ger - pga kvicksilver-/tungmetallförgiftningen fr mina amalgamfyllningar. Å där hjälper inga positiva tankar - endast sanering. Ngt som man inte har råd med som sjuk. Desutom tar det enorm tid att genomföra - eftersom man måste ta det med långa mellanrum pga av att man blir dålig & måste återhämta sig efter varje gång.

Dessvärre har jag inte haft ngn hjälp eller stöd - utan fått klara av allt själv.

Det är bara de senaste åren som jag hittat ngt som fungerar - via healingen.

Allt detta får jag leta upp & bekosta själv. Därifrån har jag kommit en bit på väg i min andlighet.

Den hjälp jag fått är dyr medicin - men tog flera år att hitta en som jag tålde - vilket räddade mitt liv - men ger biverkningar.

Så nog vet jag var helvetet finns allt!

När man känner sig så här på insidan - är det svårt att tänka positivt :-/

Ngt den som är frisk & inte varit där - aldrig kommer att för stå hur det är.

/L

Annons:
[walkinbeauti]
2011-06-13 07:09
#7

# 4 och 5 Flört

# 6 Så sant att dom som inte vart med om allt jobbigt har väldigt svårt att förstå även om dom kan ge medkänsla så krävs det att ha upplevt för att riktigt kunna sätta sig in i hur det är.

Jag blev förtidspensionär och fick allt detta klassat som arbetsskada och kommer aldrig mer att kunna komma ut i arbetslivet men jag valde ändå att inom mig försöka vara ljus istället för att tillföra mer mörker,på så vis kan man orka med och se positivt på mycket.

Sen det du går iegnom med förgiftning pga amalgam så är det ju inte så lätt när du är mitt uppe i det.Men se det som så att i långa loppet när allt detta sanerats bort och din kropp får återhämta sig där har du ett ljus inom dig att se fram mot.Få bli fri och börja må bra igen även om det tar sin långa tid pg kostnad för sanering osv.

Undrar om det inte är så att man kan få ekonomisk hjälp för sånt,speciellt eftersom det gör dig sjuk.Är osäker på det men kolla upp ifall att det finns .

Skogshumblan
2011-06-20 07:33
#8

Vilka erfarenheter ni alla har! Får gåshud när jag läst det du skriver walkin. På pricken det om att ändra sig själv och tankar, mörkret man drar in i sig och att nya dörrar öppnas vid livsomvälvande händelser! Tack för att du & ni andra i tråden delar era erfarenheter.

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Upp till toppen
Annons: