Barn med Mediala förmågor !

Har ditt barn eller tonåring någon gång kommit till dig och berättat att han eller hon sett någon avliden anhörig.Hur tänker du då som förälder tar du ditt barn på allvar eller tror du barnet kommer med livlig fantasi ? Barn och tonåringar med Mediala gåvor är vad jag vill ta upp här,något som känns oerhört viktigt för mig även om jag inte är förälder själv.

Att barn och tonåringar är mottagliga för andevärlden har nog dom flesta av oss hört.Att deras sjätte sinne är oförstört och inte lika påverkat som vårt sinne och att dom ofta går väldigt öppna.Även om det idag pratas mer om barn med ett sjätte sinne än tidigare genom Tv och media så tycker jag detta behöver föras fram mer i ljuset.

Om ett litet barn eller en tonåring kommer till dig och berättar om sina upplevelser hur reagerar du då?tar du detta på allvar eller viftar du bort det som barns vilda leksfulla fantasi.Att barn har fantasi vet vi ju alla men dom har också en otrolig förmåga att se sånt vi vuxna inte ser.Tar vi oss tid att lyssna till dom unga kan vi lära mycket av dom.

Om en femåring kommer fram till mig och säger något i stil med att varje gång jag kommer tillbaka så har jag blåa ögon då reagerar jag direkt för hur kan en femåring veta vad han hon vart i ett tidigare liv och säga varje gång jag kommer tillbaka? jo andens cellminnen har detta kvar i minnet och därför kan vi ibland höra dessa små säga saker i stil med vem jag var förr,vart jag har bott och vilken familj jag levt med.

Tyvärr har vi vuxna allt för lätt att vifta undan barn och tonåringars upplevelse med ja ja lilla vän det blir nog bra ska du se och på så vis gradvis stänger vi ner deras förmåga som är så naturlig.Istället borde vi uppmuntra och lyssna,ta det dom säger på allvar för när allt kommer omkring har vi mycket att lära av barnen och tonåringar trots deras unga ålder men där finns en gammal vis själ med många cellminnen ur tidigare liv och från andra sidan.

Har haft nöjet att träffa några tonåringar som har en djup Medial gåva en kille som inte blev tagen på allvar hemma började att stänga in sig själv,slutade prata om det och la locket på.Vilket resulterade i att han började må dåligt och tappade gnistan för mångt och mycket.Hans mamma fick veta att jag är inne på den andliga banan och undrade om jag ville prata med hennes son.Vi träffades några gånger och den killen hade mycket inom sig och blev oerhört lättad när en annan vuxen kunde förstå vad han går igenom upplever ser och hör.

Idag är han mycket gladare och jag har funnit nya trevliga vänner i hans familj,han stänger inte in sig i sitt rum längre och vågar nu öppna sig för sin familj om det han får vara med om.En helt vanlig tonåring som fick prata av sig om sitt kan nu leva med vetskapen att han inte alls är ensam om detta och att det finns både barn och vuxna som tidigt i åldern levt med det andliga inpå sig.Inget mer märkvärdigt än att lyssna på honom och tro på det han sa det gav honom styrkan i att han inte alls är konstigare eller dummare än någon annan.

Vet inte om det finns i Sverige ännu men har kontaktat två Medium i USA som jobbar med just barn och ungdom med övernaturliga förmågor.Tanken är att jag ska gå kurs och utbildning just för att kunna hjälpa unga i sin Medialitet tror det finns ett stort behov av det även här i lilla Sverige.Dessa utbildningar tar upp både psykologin att förstå unga och deras tänk och känslor samt den Mediumistiska biten att ge råd styrka vägledning,lära dom hantera sin gåva att kunna stänga ner och öppna upp när dom själva vill.Många unga går öppna och då dräneras dom väldigt lätt på energi och blir trött och slut.Så det är något jag kommer satsa på som min nästa resa i livets skola kunna hjälpa undomar som känner sig missförstådda i sin Medialitet.

Tycker det är så viktigt att föra fram dessa människor i ljuset för det finns otroligt begåvade barn och undomar där ute som ofta tystas ner av sina förädlrar och omgivning.Jag vill se att vi i stället tar dessa på allvar och jag hoppas innerligt att detta kan nå även Sverige och att fler Medium tar sig an dom unga och hjälper dom förstå vad dom är med om.Många av dessa ungdomar känner sig utanför och vågar tex inte berätta för kompisar och en del blir mobbade för att dom ser saker och detta vill jag ska fram och att vi ska få öka vår förståelse för Mediala barn för när allt kommer omkring har vi mycket mycket att lära av dom.

Så våga lyssna om din femåring eller tonåring kommer till dig i allvar och berättar om andesyner, dom är inte alltid fantasier utan fullt medvetna upplevelser som dessa unga lever med varje dag.Har min egen uppväxt där jag inte alltid blev tagen på allvar men hade förmånen att det fanns en gammal dam i vår bekantskap som var synsk och hon förstod mig så väl och viftade inte bort det som fantasier och det är jag henne evigt tacksam för idag och hon gör sina besök ibland från andra sidan och visar att hon fortfarande finns med.

Det behövs ökad förståelse för dom unga med öppet sjätte sinne och där börjar min nya uppgift i jordelivets skola att utbilda mig så jag kan få ta del av undomars fantastiska resa och gåva,dom behöver få komma till tals och bli medvetna om att dom är vanliga människor med en unik gåva.

Ljus och Kärlek till er 

Tv tips ikväll 24 Maj sista avsnittet om Barn med ett sjätte sinne på 4 Fakta kl 19.00

Vilken viktig artikel! Tack Walkinbeauti!

Jag har sett hos mina syskonbarn (har inga egna), särskilt ett av dem, hur tydligt de sett oförklariga fenomen. Jag själv har tagit det på största allvar, utan att gjort "stor sensationsgrej" av det, men jag såg också hur pappan särskilt viftade bort vad de upplevt. Det gör mig ont att se dem bli avfärdade så - föräldrarna är ju barnens auktoriteter och "ska ju veta bäst"...

Själv 'visste' jag, sedan jag var pyttelitet barn (1,5-2 år) att det inte var nå'n idé att nämna nå't för mina föräldrar - att de inte skulle förstå mig. Det räckte bra att jag själv 'visste'. (Märkligt hur vi redan som väldigt små barn kan tänka i så'na banor...)

Jag har också önskat att få hjälpa barn och ungdomar att ta sina inre upplevelser på allvar - oavsett det rör det mediala eller sina inre upplevelser av andra slag. Men har inte tagit tag i saken. Psykologi har jag alltid velat läsa - men avstod för att jag inte ville bli så påverkad av vad andra människor anser om saker o ting (ville lyssna på mig själv). Och jag har inte hittat vägar för att hjälpa till att bejaka barns och ungdomars inre upplevelser - mer än att vara en så god moster jag kan ;).

Väldigt spännande! Ser fram emot att höra mer om din väg på denna bana! Kan ge god inspiration känner jag... ;)

Tack Andina ja jag tror detta är ett behov och jag hoppas dessa två medium kan hjälpa mig vidare och kanske vet utbildningar närmare Sverige men ett ämne jag absolut tar med största allvar,så många som går öppna och är missförstådd dom vill jag ska få komma till tals och synas.Men framför allt känna att dom är normala med unika gåvor bara vanliga tonåringar och barn som behöver vara just det tonåring och barn även om dom bär med sig den mediala biten.

Mycket bra skrivet och en fin syn på barn o tonåringars medialitet

Men jag säger skynda långsamt och låt barn vara barn och tonåringar vara tonåringar innan det ska utveckla sina gåvor - förstå dem ja - men livet som medium är ingen dans på rosor och inget glamor.......

Jag möter tyvärr många föräldrar som vill mer en sina barn eller som försöker förklara annan problematik med andliga eller medialt försvar - när det kanske rör sig om bokstavskombenationer - eller annat!

Indigobarn är ju poppis och tyvärr för många föräldrar som purshar på sina barn!

Så jag är inte lika poppis inställd till utveckling medialt i tidig ålder - våra andevänner vet när det är dags för dem och har de specefika gåvor undervisar andevärlden dem.

Vid problematik och rädslor - skapa en förståelse - men lämna det där - låt dem bli vuxna först innan de skolas.

Psykiska förmågor är det psychic du menar?? annnars låtter det som psykiska besvär........

Vänligen Jane

Ja, jag tycker också det är viktigt att barn ska få vara barn och inte puschas fram i medialitet eller något annat heller för den delen. Bara för att vi vuxna vill - leva genom dem...

Däremot så tror jag att det är viktigt att man inte hämmar deras förmågor och talanger, utan istället bejakar dem. Och det tror jag att man kan göra utan att försöka påverka dem att gå åt ett visst håll och göra 'stor grej' av nå't.

Lika väl som att föräldrar bejakar musikalisk talang, skrivande, fotboll eller vad som helst anser jag att även den mediala förmågan (som ju är naturlig i sig) bör bejakas - men utan att puscha på dem. Allra särskilt som "samhället i stort" så mycket avvisar det hela som fantasier och inbillning o d - vilket jag tycker är en (bak-)sida av myntet...

Ja, jag ser också att många försöker/vill förklara allt med medialitet och paranormalitet, jag har reagerat mycket på det när det gäller s k "indigobarn" bl a. Och det gäller inte bara barn - mycket annat som sker och uppfattas runt omkring oss vill många tillskriva andevärlden även bland enbart vuxna...
Det är den andra sidan av myntet, men ändock en baksida...

Nog bör vi kunna hantera det på ett balanserat sätt - för barn såväl som vuxna. Jag kan ofta tycka, att det många gånger är barnen som har ett sunt och balanserat synsätt även beträffande medialitet och andevärlden o d.

/Sagt av hon som inte har barn, men väl en gång varit barn.. ;)

Tack Jane 

Dom här kurserna som jag planerar att gå handlar inte alls om att utbilda unga som medium utan lära dom se att dom inte är ensamna om sin gåva.Ge dom möjligheten att hantera sina upplevelser på ett sånt sätt så dom kan vara undomar så som dom ska va utan att behöva känna sig mer annorlunda än sina kompisar.

Många behöver så väl möta både vuxna och unga i sin egen ålder som upplevt och gått igenom liknande saker.Där kommer dessa möten med dom unga in,inte alls att försöka göra dessa personer till Medium sånt måste komma spontant hos alla när dom är mogna för det och inget varken jag eller någon annan ska påverka utan enbart lära dom handskas med den gåva dom fått.

Psykiska förmågor är ju bara ett annat ord för medialitet som tex psychic readings och har ju inget att göra med annat än den känslighet vi mediala besitter,ändrar till Mediala så inga missförstånd uppstår  använder Engelskan i dagligt bruk så jag dras med där 

Vilken viktig artikel !

Min son är 3,5 år och medial och har så varit sedan han var bebis. Men det är inget jag puschar på men bekräftar honom de gånger han har upplevelser eller så. Som igår när han såg min farfar här hemma tex. Sen hoppas jag att han genom livet kan behålla ett öppet sinne. Sen kan man ju vara medial utan att arbeta som medium :)

# 6 Det där tyckte jag var så skönt att läsa Mads,gick och smålog hela dagen efter att jag läst ditt inlägg så naturligt agerat av din son 

Vilken intressant artikel Walkingbeauti... Växte själv upp med starka mediala gåvor i en sekt där detta å det hårdaste föraktades och jag lärde mig tidigt att hålla tyst eftersom församlingen sa att jag stod i förbund med djävulen när jag bnerättade om mina upplevelser. Tack och lov stängde jag inte av jag valde bara att inte prata med någon i denna dimensionen om det fram till jag var vuxen nog att bryta med dem och söka mig till andra mer positiva människor.

Båda mina döttrar har visat stark medialitet och medvetenhet allt sedan de föddes. Vi (både min man och jag) har alltid bekräftat alla deras upplevelser som sanna och som något man kan prata öppet kring. Och tyckt som du skriver WB att det varit viktigt att de vetat att de inte är ensamma om sina upplevelser. De har pga detta alltid varit öppna och hör och häpna aldrig blivit mobbade för det. Jag tror att om man kan stå rak när man berättar för andra så vinner man oftast deras aktning istället för att de ska mobba en.

Jag är själv mycket aktiv i min medialitet men mina döttrar har till idag iaf aldrig visat intresse av att dyka djupare i det än de redan är. Och jag tycker att det är viktigt att de väljer sina vägar själv...

Som du är inne på Andin, bejaka och och vara uppmuntrande alltid. Men precis som att vissa föräldrar lever ut sina egna önskningar och förlorade drömmar genom barnen när de tvingar dem att spela ett instrument eller spela fotboll tex. inte för att barnen vill det eg. utan för att föräldrarna vill det så ska vi nog akta oss för att "tvinga" de unga mediala att jobba med detta om det inte är deras egen önskan. Tror tyvärr att detta förekommer och om man tvingar någon att göra något bara för att de har en fallenhet så kan det nog bli väldigt galet.

Som du skriver Jane de måste få vara unga... Bättre att skynda långsamt.

Kram Danda

Tack för intressant läsning 
Mitt barnbarn som är 8 år har nog mediala förmågor, tror jag.
När vi stod och bakade pepparkakor innan lucia så ryckte hon plötsligt till. Hon tittade omkring sig och konstaterar att storeboro är i ett annat rum och ser på TV och jag (mormor) står mittemot henne och kavlar degen. Jaha, säger Tilde, det var väl ett spöke då som killade mig

Hon vet att jag är, som hon kallar mig, häxa. Men mormor, du är en snäll häxa Jag säger sällan något utan det är hon som tar upp ämnet och med blandat livlig fantasi så ser hon min trädgårdstomte står och vinkar, men bara till henne ;-)

5 Jo jag förstår det - och din ide´är fantastisk! - håller med 8 danda - att det får ske på deras egna önskemål inte föräldrars, vilket kan bli ett problem - då du bör ha föräldrars tillåtelse för barn under 18 år!

Medialt låtyer bättre en psykisk- psykiskt låter som en sjukdom!

9 ha ha ha - det är att låta det komma fram naturligt!

Vilken intressant artikel! Jag tror också att det behövs någon som tar sig an och lyssnar till barnen med mediala förmågor. Som förälder är det svårt att veta hur man ska agera och kunna förklara. Min dotter ser saker och har blivit skrämd ett par gånger. Ibland ser hon andar, ibland "konstiga ljusbollar". Även om jag är delvis medial själv är det svårt att veta hur man ska kunna stötta och förklara och givetvis kommer den beskyddande modersinstinkten in. Jag vill ju inte att hon ska bli rädd och då kan mitt sätt att förklara på bli fel.Ibland blir jag också irriterad och lite arg för att de inte känner att hon inte är mogen även om jag vet att de bara vill hjälpa till. Hon är även väldigt öppen och mottaglig för hur andra känner sig och efter en dag i skolan känner hon sig väldigt trött. Jag har berättat för henne hur hon kan visualisera en bubbla runt sig men tror att det hade varit lättare och bättre om någon annan berättat för henne. Många gånger lyssnar barn och tonåringar mer på andra vuxnas råd än på sina föräldrars.

Så jag hoppas du hittar någon utbildning inom detta för det behövs!

# 10 Där känner jag som du säger med 18 år att det är vårt ansvar som föräldrar att de förstår att de behöver vara vuxna för att klara av sin medialitet och om de nu vill utveckla den. Jisses, jag vill inte ens fundera på hur det gått om jag försökt innan jag var 30 ;)

Så intressant..jag har en dotter på 10 år som vägrar sova i sitt rum, hon ser en man som står och stirrar på henne med vad hon upplever arga ögon. Hon får en känlsa av att han inte vill att hon skall vara där. Har försiktig bett henne fråga honom vad han vill men hon vågar inte. Hon sover nu inne i sin brors rum eller smiter ner och sover på soffan i vardagsrummet. Jag försöker att inte lägga mig i för mycket för jag känner inte något motstånd eller att någon är arg här i huset, tvärtom. Så jag tror att det är någon som vill säga henne något.

Hur hjälper jag henne bäst utan att lägga mig i för mycket? Något tips?

Låter bra som du gör och bara lyssna på henne och gör inget konstigt eller dramatiskt som skulle kunna skrämma.Kan det möjligen vara en guide tro?eller någon släkting.Försök få reda på hur denne ser ut lite försiktgit ni kanske känner igen mannen på beskrivning.

Att sova i rummet hoppas jag hon kan komma över och det är synd hon känner rädsla.Bara bemöt naturligt det är nog det enklaste och bästa.Önskar jag redan  gått dessa kurser och kunnat ge mera råd 

14 Oj ett tipps pursha inte för mycket men ta hennes upplevelser på allvar - låt henne själv komma med informationen - andevärlden vet när det är dags!

Undertiden - låt henne sova i eran säng eller ännu hellre du flyttar in hos henne i hennes rum en period tills hon känner trygghet - eller byt sovrum med henne! Kan räcka att hon får ett annat rum!

Be henne ropa på sin skyddsängel när hon känner osäkerhet/rädsla eller/och ta in dig som mamma att skydda henne.......

#15 och 16  Tack för Era råd! jag kommer att göra precis så ni säger, det känns helt rätt!

17

Jag håller precis på att skriva en kortnovell, om hur det var att vara barn och ha mediala förmågor. Det jag starkast komihåg var att jag blev hemskt rädd, när vuxna påstod att spöken inte fanns. Ord som var menade att lugna, skrämde mig bara mer. Jag tror att jag drog slutsatsen att eftersom det tydligen var hemligt att spöken existerade, så måste de vara hemskt farliga.

Rädslan har suttit i ända in i vuxen ålder, så omgivningens bemötande är väldigt viktig för barn med den här "känsligheten".

Men som Jane säger, det är jätteviktigt att inte "skylla" på medialitet, när barn mår dåligt. Utan att alltid först utesluta andra orsaker.

walkinbeuti, det är jättebra att du tar upp det här problemet. För jag misstänker att det finns många föräldrar som känner sig handfallna, och många barn som är väldigt rädda, helt i onödan.

19 Jag håller med - då jag själv är uppväxt i ett ateist hem och jag sågs som familjens lilla häxa - inte lätt alla gånger förstå alla fenomen runt om kring en - tack för Tv och Uri Geller som gjorde att jag inte kunde känna mig ensam i mina fenomen ,också alla kompisarna (de få)som förstod.!

Tror få föräldrar förstår eller har ett öppet öga för vad som sker - det är nog vi mediala mammor som förstår att förmedla - kanske Tv hjälper till där med göra det mera öppet för flera att se andra möjligheter- fast TV skapar mycket som inte finns där med, tyvärr

De flesta mediala barns upplevelser viftas nog bort som fantasier.......

Jag har alltid lyssnat till min son som idag är sju år gammal. När han var mindre talade han ofta om ett land där han är vuxen. I detta land bor han på ett berg i ett litet hus tillsammans med en prinsessa.

Jag har alltid varit öppen med min son när det gäller det mediala, andar, guider osv. Tyvärr kommer min sambo med det motsatta hela tiden. "Spöken finns inte ... du inbillar dig ... sov nu!"

#21 Så tröttsamt när människor gör så..!! Men varför inte lugnt och stilla fråga honom -Hur vet du det? När sådana påståenden kommer..   Eller -Det är vad du tror ja.. och blinka lite finurligt till sonen.

#22 Jag och min sambo har haft den diskussion mååånga gånger. Men enligt min sambo är alla människor som tror på spöken, det övernaturliga osv hjärntvättade. Personligen anser jag att folk får tro vad de vill så länge det inte skadar någon annan. Jag försöker inte pracka på någon min tro, till skillnad från min sambo. Hans "tro" är den rätta och inget snack om saken. Kommer du och påstår något annat dumförklaras du och du får höra att du inbillar dig och är inte riktigt klok som tror som du gör. Fast på senare år har jag börjat få honom att acceptera att andra har en annan åsikt än vad han själv har och att han måste respektera det och inte pracka på sitt på folk (eller rättare sagt mig). För flera år sedan kunde han bli riktigt rasande bara man nämnde andlighet, nu bryr han sig inte särskilt mycket. Man bör vara öppen för andras sätt att se på saker, vare sig man håller med eller inte.

Jag har ofta funderat på anledningen till vårt förhållande (vi har ändå varit ett par i ca 10 år) och jag har ofta haft en känsla av att jag ska försöka öppna upp honom, åtminstone lite. Så även han får chansen att utvecklas andligt i kanske nästa liv. :)

När det gäller vår son så verkar lillpojken tro mer på vad jag säger än vad pappa säger. Vilket glädjer mig, men jag hade även accepterat om grabbens tro gick åt pappans håll. Jag kommer aldrig säga till min son "så här är det och så här ska du tro". jag säger bara vad jag själv tror och tycker så får han skaffa sig sin egna uppfattning med åren. :)

Hej och tack för att du tagit upp detta!

Jag har en fråga om min som som nu är 7 år. Då han var 2 till 3,5 år såg han och lekte med sin farfar som är i himlen...

Jag är jätte intresserad av detta och försökte uppmuntra och fråga vad det var han såg osv.

Men en gång när vi låg i sängen så frågade han mig varför de där gubbarna kommer ur taket som ser ut som vatten hela tiden, måste de komma och störa på natten..

Jag försökte fråga hur de ser ut och vad de gör osv. Han blev jätte sur för jag inte såg dem och sedan verkar det som han har stängt av helt.

Och jag tror inte han kommer ihåg detta längre..

Det är svårt för en mamma som inte ser att hjälpa sina barn med det som de kan se...

Kommer det att komma tillbaka, finns det där hela tiden, hur funkar detta?

Mvh

Jenny

#24 Så bra att din pojke idag stängts ner lite, jag tycker det är viktigt att de fokuserar på nuet och växer i det istället för att ha en parallellvärld att fokusera på.

Medialiteten kommer tillbaka, man kan väl säga att den just nu ligger vilande. Andevärlden sköter om det här väldigt bra och om de tycker att en öppning ska göras mellan en person och deras värld så ordnar de att så sker.
De vet även när det är dags att kontakten ska tas.

Visst är det svårt för en förälder att kunna hantera barns medialitet men jag tycker att om man som förälder tar det på ett naturligt och neutralt sätt så brukar det gå bra.

"Åh, så spännande att du ser xxx xxxx"
"Jag kan själv inte se det du ser just nu men kanske jag ser det imorgon.....annars får du väldigt gärna berätta mer för mig".

Hej Jane! TAck för så intressant artikel. Jag drömde att min mamma dog i trafikolycka när jag var 5 år, och hon gjorde det när jag var 15 år, nästan identiska scener, har jag hört. Sen har jag räddat liv i sista minuten, flera gånger och känt på mig att jag måste ringa en kompis son höll på att ta livet av sig nästan i samma minut, etc.

För två veckor sen sa ett medium att jag är medial och borde skaffa mig skydd för att kunna utveckla det.

Jag känner starkt att en av mina katter är ett barn från tidigare liv som är född som katt i detta. Kan jag känna rätt? ska ta det på allvar?

Hittade min pappas glasögon (läsglasögon) r 22 år, efter hans död, för två veckor sen. Satte de på ögonen passade perfekt förta veckan, sen passade de inte alls. Men jag har plötsligt börjat att skriva själv-biografi, Hittat min tonårskärlet, som pappa gillade stark, etc. Känner att han är och hjälper till nu att fixa mitt kaotiska liv.

Håller på att doktorera och egentligen inte har tid med något annat, men det känns som heeling allt som händer.

Kan du kommentera och vägleda mig? tycker du att jag är redo för medial-utbildning?

Tusen tack/ att du är/ mvh

komhemmax7

WB, tack för en fin artikel! Beundrar dig och ditt engagemang verkligen, du ser något som är en viktig del och jag önskar dig all lycka med detta.

# 27 Tacka rara du ,det ligger mig varmt om hjärtat 

# 26 Ett tips gå in på Janes profil finner du hennes hemsida så kanske hon kan hjälpa dig den vägen om du tar kontakt.(ps,Jane har inte skrivit just denna artikle men många andra bra ds)