Annons:
Etikettspiritualism
Läst 18054 ggr
Jane-Lyzell
9/9/10, 3:13 AM

Emanuel Swedenborg (1688-1772)

Att människan efter döden är i besittning av alla sina sinnen och av varje minne, tanke och känsla som hon åtnjöt i världen och att hon inte lämnar någonting kvar utom sin jordiska kropp.

 Emanuel_Swedenborg_full_portrait.jpg 

Emanuel Swedenborg (1688-1772)

Emanuel Swedenborg Född den 29 Januari 1688 I Stockholm, död den 29 mars 1772 i London.

Svensk Vetenskapsman och en av sin tids unerversalgenier. Han var också teosof,  mystiker och bibeltolkare. Swedenborgs karriär som uppfinnare och Vetenskapsman varade fram till 56 års ålder och det sista 28 åren ägnade han sin vetenskapliga förmåga att ge akt på och nedteckna sina upplevelser av en annan värld: Den Andliga, varmed han först upplevde Drömmar Och sedan visioner, där han talade med Änglar Och Andar. Och även nära o kära på andra sidan. Därefter ägnade han all sin tid till att tolka, Bibeln Han fördes in i den världen av Gud för att ha skulle Skingra okunnigheten och återupprätta tron på honom och hans ord. Hans religiösa skrifter tillsammans med Bibeln ligger till grund för vår åskådning.

Swedenborgs skrifter bekräftar många av de stora religiösa sanningarna men de uppenbarar mycket mer - om Gud, om Ordets inre nivåer, om förhållandet mellan de Andliga och fysiska dimensionerna Om Himmel och Helvete, om sinnets uppbyggnad, om förhållandet mellan man och kvinna, om pånyttfödelse och vad det innebär att uppriktigt älska och tjäna sin nästa. Swedenborg har skrivit många verk som alla skrevs på latin och gavs ut i London och Amsterdam.

Emanuels far hete Jesper Swedberg(född 1653, död 1735) och var hovpredikant åt Karl XI . 1692 flyttade familjen till Uppsala där han också tog tjänsten som professor i teologi vid Uppsala universitet. 1696 dog Swedenborgs mor(Sara Behm) och året därpå gifte fadern om sig med Sara Bergia. 1702 blev fadern utnämnd till biskop i Skara .Fadern hade också den mera kontroversiella tron på andarna och änglarnas närvaro i det dagliga livet.

Emanuel slutförde sina studier vid universitetet i Uppsala och 1710 genomförde han sin Grand tour, som var brukligt vid den tiden , genom Nederländerna, Frankrike och tyskland innan han kom till London, där han stannade de kommande 4 a åren. Vid denna tid var London ett centrum i Europa för filosofiska diskussioner, yttrandefrihet, vetenskapliga ideér och upptäckter. Emanuel studerade Fysik, mekanik och filosofi, och han läste och skrev Poesi. Han skrev till sin välgörare och svåger Eric Benzelius d.y . att han trodde att han kunde vara förutbestämd till att bli en stor vetenskapsman. I ett av sina brev har han skrivit en lista på en rad uppfinningar som han påstår sig gjort. Listan omfattar bland annat en ubåt, slusskonstruktioner, ångmaskin, kulspruta, universalmusikinstrument och en flygmaskin.

1715 återvänder Swedenborg till Sverige där han under de kommande 20 åren hängav sig åt naturvetenskap och utvecklandet av olika maskiner. Här företogs ett möte med Kung Karl XII i lund 1716. Uppfinnaren Christopher Polhem var också närvarande och blev sedermera en nära vän till Swedenborg. Tanken med mötet var att övertala kungen att finansiera ett observatorium i norra Sverige. Det lyckades inte för kungen var mera intresserad av att kriga och ansåg inte projektet i prioritet. Han utnämnde Swedenborg till assessor vid Bergskollegium i Stockholm. Under den närmsta tiden arbetade han under Polhem med olika större ingenjörsprojekt runt om i Sverige. Swedenborg publicerar även en vetenskaplig tidskrift under åren 1716-1718. Med namnet" Daedalus Hyperboreus" ( den Nordiske Daedalus).

När Karl den XII dog i november 1718 lät Ulrika Eleonora d. y. adla Swedenborg och hans syskon. Det var vanligt vid denna tiden i Sverige, under 1600 och 1700-talet att adla biskopens barn som en hedersbetygelse för biskopens arbete under kungen. Det var vid detta tillfälle som efternamnet byttes från Swedberg till Swedenborg. Efter kungens död reser Emanuel till Sachen och Ungern. Främst för att studera olika tekniska lösningar kring malmbrytning och återkom till Sverige 1722.

1724 erbjöds han proffessuren i matematik vid Uppsala universitet men avböjde på grunderna att han främst arbetade med

geometri, kemi och metallurgi under sin karriär. En annan av orsakerna var att han stammade och inte ansåg sig kunna hålla föreläsningar. Det är beskrivet hur han alltid talade långsamt och noggrant och det finns inga belägg för att han någonsin talade offentligt.

1729 blev han invald som ledamot i Kungliga Vetenskaps- Societeten i Uppsala och 1734 medlem av kejserliga ryska vetenskapsakademin i St. Petersburg.

1730-talet blev Swedenborg alltmer intresserad av andliga frågor och var fast besluten att finna en teori som kunde förklara relationen mellan ande och materia. 1735 publicerade han i Leipzig tre volymer som han kallade Opera philosophica et mineralis ("Filosofiska och mineralogiska arbeten"), där han försökte sammanföra filosofi och metallurgi. Verket blev främst uppskattat för sitt kapitel med analysen kring att smälta järn och koppar, och det var detta verk som gav honom internationell uppmärksamhet.

Samma år publicerade han också manuskriptet de Infinito ("Om oändligheten"), där han försöker förklara hur det ändliga relaterar till det oändliga, och hur själen relaterar till kroppen. Detta var hans första manuskript där liknade frågor togs upp. Han visste att dessa åsikter kunde kollidera med de gängse teologiska uppfattningarna då han argumenterade för att själen var skapad av materia.

Under 1730-talet genomförde han en mängd studier i anatomi och fysiologi. Under samma tid studerade han den periodens stora filosofer som John Locke, Christian von Wolff och Leibniz, men även tidigare filosofer som Platon, Aristoteles, Plotinos, Augustinus, Descartes med flera.

1743, vid 55 års ålder, ansökte Swedenborg om ledighet för att resa utomlands. Syftet var att samla material för sitt arbete Regnum animale (Djurriket), ett tema som det inte ännu fanns några böcker om i Sverige. Syftet med boken var att förklara själen från en anatomisk synvinkel.

1744, under en resa till Nederländerna, började han få besynnerliga Drömmar. Swedenborg förde resedagbok under merparten av alla sina resor, och gjorde även så på denna resa. Länge var denna dagbok okänd men återfanns i Kungliga biblioteket 1850 och publicerades 1859 som Drömboken. Dagboken erbjuder en direkt inblick i Swedenborgs kris.

Han upplevde många olika Drömmar och visioner, en del mycket behagliga och andra djupt obehagliga. Tillståndet fortsatte att hålla i sig sedan han anlänt London för sitt fortsatta arbete med Regnum animale och höll i sig i sex månader. Denna renande process har jämförts med det katolska tanken om Skärselden.

På de sista sidorna i resedagboken som är skrivna den 26 och 27 oktober 1744 verkar Swedenborg klar över vilken väg han skulle välja. Han bestämde sig för att lämna sitt nuvarande bokprojekt och istället skriva en ny bok om dyrkandet av Gud. Inte långt senare påbörjade han De cultu et amore Dei, (Dyrkan och kärleken till Gud). Boken förblev ofullbordad men Swedenborg lät ändå publicera den i London i juni 1745.

En orsak till varför verket förblev ofullbordad återfinns i en välkänd och ofta citerad berättelse. I april 1745 satt Swedenborg ensam i ett avskilt rum på en taverna i London. Mot slutet av måltiden svartnade det för hans ögon och rummet ändrade karaktär. Plötsligt uppenbarade sig en man sittande i hörnet av rummet som sa: "Ät inte för mycket". Swedenborg blev förskräckt och skyndade hem. Samma natt uppenbarade sig samma person i hans Drömmar. Mannen berättade för Swedenborg att han var Gud och att han hade utsett Swedenborg till den som skulle avslöja den sanna meningen av Bibeln, och att han skulle leda Swedenborg i vad han skulle skriva. Samma natt öppnade sig den andliga världen för Swedenborg.

I juni 1747 sade Swedenborg upp sig från sin tjänst som assessor vid Bergskollegium. Han förklarade detta med att han var tvungen att avsluta ett arbete han påbörjat och begärde halva sin lön som pension. Han tog ånyo upp sina studier i hebreiska och påbörjade en omtolkning av bibeln med målet att tolka varje vers ur ett spiritistiskt perspektiv. Från någon gång mellan 1746 och 1747, och under de kommande tio åren arbetade han med denna uppgift. Denna skrift som ofta går under namnet Arcana Caelestia ("Himmelska hemligheter"), var menade att bli hans magnum opus, och grunden för hans framtida teologiska verk.

Detta verk publicerades anonymt och förblev så ända tills slutet av 1750-talet. Verket består av åtta volymer, publicerade mellan 1749 och 1756. Eftersom få personer förstod vad de handlade om fick det mycket liten uppmärksamhet.

Mellan 1747 fram till sin död 1772 levde han i Stockholm, Holland och London. Under de perioder han tillbringade i Sverige deltog han bland annat i riksdagsförhandlingarnaRiddarhuset. Under dessa tjugo år skrev han fjorton verk av andlig karaktär av vilka merparten publicerades under hans livstid. Den svenska tryckfriheten under denna tid omfattade inte religiösa verk, så därför publicerades böckerna i London eller Holland.

Vid 82 års ålder, i juli 1770, reste han från Göteborg till Amsterdam för att slutföra publiceringen av sitt sista verk, Vera christiana religio (Den sanna kristna religionen). Verket publicerades i Amsterdam 1771 och tillhör de av hans böcker som är mest lästa. Han skrev den i syfte att förklara sin lära för lutheraner, och det är det mest konkreta av alla hans verk.

Sommaren 1771 reste han till London. Kort före julafton drabbades han av en stroke vilken delvis förlamade honom och han förblev sängliggande. Trots att hans tillstånd förbättrades dog han i London den 29 mars 1772. Det finns ett flertal utsagor om hans sista månader i livet av dem som fanns vid hans sida, bland annat av en pastor från Svenska kyrkan i London som besökte honom vid ett flertal tillfällen

Han begravdes vid svenska kyrkan i London. År 1908 flyttades kvarlevorna av honom till det Bielke-Liewenska gravkoret i Uppsala domkyrka, där jordfästningen på svensk mark ägde rum den 19 maj 1908 Han vilar här inte långt ifrån Carl von Linnes grav.

Det finns tre berättelser om Swedenborgs psykiska krafter som återkommer i litteraturen kring Swedenborg. Den första händelsen skedde klockan 18:00 vid en middag i Göteborg den 29 juli 1759, då Swedenborg upphetsat berättade att en brand utbrutit i Stockholm. Elden härjade i hans kvarter och hotade hans eget hem. Två timmar senare förklarade han lättat att branden stoppat tre hus ifrån hans eget hem. Två dagar senare ska det ha rapporterats det att alla dessa fakta stämde.

Den andra berättelser förtäljer om när Swedenborg besökte drottning Lovisa Ulrika av Preussen 1758 som då bad honom att berätta något om hennes avlidne broder Fredrik II av Preussen. Följande dag ska Swedenborg ha viskat något i drottningens öra som fick henne att blekna och hon ska ha sagt att detta var något som bara hon och hennes bror kunde ha haft kännedom om.

Den tredje berättar om en kvinna som förlorat viktiga handlingar och besökte Swedenborg och frågade om han genom kontakt med en nyligen avliden person kunde berätta för henne var de fanns, vilket han gjorde följande natt.

I början av sin karriär var Immanuel Kant mycket fascinerad av Swedenborg och av dessa berättelser. 1763 började han undersöka om de var sanna och han beställde alla åtta volymer av Arcana Caelestias. 1766 publicerade han Träume eines Geistersehers (En siares drömmar) där hans slutsats är att det rör sig om illusioner. Dock lämnar han ingen vetenskaplig förklaring till hur Swedenborg kunde berätta om eldsvådan 1759.

Swedenborg själv lade inte mycket vikt vid liknande händelser. Han ska vid ett flertal tillfällen ha deklarerat att Gud inte längre utförde mirakel eller manifesterade sig i människors Drömmar.

Swedenborg menade att hans teologi var en uppenbarelse av den sanna kristna religionen, som han menade hade blivit fördunklad genom århundraden av teologi. Dock refererade han aldrig till sina skrifter som teologi eftersom hans idéer var baserade på egna upplevelser, till skillnad från teologi. Han ville inte heller kalla det för filosofi, då han 1748 beskrev filosofi som något som "förmörkar sinnet, förblindar oss, och helt förkastar tron"

Grunden för Swedenborgs teologi finnes i Arcana Caelestia (Himmelska hemligheter), publicerade i åtta volymer från 1749 till 1756. Merparten av verket består av bibeltolkningar och han fokuserar på hur Bibeln beskriver människans förvandling från materia till andlig varelse. Han börjar med att skissa en teori om hur skapelseberättelsen inte var en beskrivning av hur jorden skapades utan en beskrivning av hur människan pånyttföddes i sex steg. Enligt Swedenborg kunde allt som relaterade till människan relateras till Jesus och hur Kristus befriade sig från materiens bojor. Swedenborg undersökte dessa tankar genom en genomgång av första och andra Mosebok.

En aspekt av Swedenborgs texter som ofta diskuteras är hans idéer kring giftermålet. Han var själv ogift i hela sitt liv men var en kort period kring 1718-talet förlovad med Polhems 15-åriga dotter Emerentia, men detta hindrade honom inte från att skriva en mängd skrifter om äktenskapet. I boken "Äktenskapliga kärleken och dess motsats" från 1768 skriver han att ett rättfärdigt äktenskap måste vara en kontinuerlig andlig förfining av båda parter, och denna union kommer att fortleva i livet efter döden.

Han propagerade för att äktenskapet fundamentalt handlade om vishet, fysiskt representerad i mannen, och kärleken, fysiskt representerad av kvinnan. Denna form av dualitet förekommer genom alla Swedenborgs skrifter. Tro, skriver han, är en union mellan förnuft, som representeras av mannen, och intention, som representeras av kvinnan.

En annan aspekt av Swedenborgs teologi var att han inte ansåg att människan bestod av enbart kropp och själ, utan istället av treenigheten; kropp, själ och förnuft. Han menade att den kristna doktrinen om treenigheten som bestående av de tre represenationerna, fadern, sonen och den helige anden, var felaktig. I alla sina andliga verk propagerade han för att treenigheten var tre aspekter av en gud och att gudomlighet inte är delbar. Swedenborg argumenterade för att muslimer, judar och många andra personer av med annan tro än den kristna just motsatte sig kristendomen på grund av denna felaktiga tolkning av treenigheten. Denna feltolkning menade han härstammade från det Första konciliet i Nicaea 325 och den athanasianska trosbekännelsen från cirka 500.

Swedenborg motsatte sig också en av grundsatserna i Martin Luthers reformatoriska lära som kallas Sola fide, vilket innebär att frälsning uppnås genom enbart tro, vad helst personen har genomfört i livet. Swedenborg menade istället att frälsning uppnås endast genom en förening av tro och välgärningar, och att meningen med tro är att denna ska leda människan till ett rättfärdigt liv, som innebär att hon utför välgärningar och idkar kristen människokärlek. Han menade också att välgärningar måste härstamma från viljan att utföra godhet närhelst det är möjligt.

1768 inleddes en rättegång för kätteri mot Swedenborgs skrifter och Gabrial Beyer och Johan Rosén, som förde fram hans idéer. Rättegången handlade i huvudsak om huruvida Swedenborgs teologiska skrifter var förenliga med de kristna lärorna. En kunglig förordning år 1770 förklarade att Swedenborgs skrifter var "klart misstagna" och inte skulle läras ut, även om hans teologiska tankesystem aldrig genomgicks. Swedenborg bad då kungen om nåd och beskydd i ett brev från Amsterdam. En ny undersökning mot Swedenborg körde fast och lades slutligen ned 1778.

Här kommer ett utdrag ur boken Om Andarnas Värld, av Swedenborg_.
_ISBN 91-7118-479-1

OM ANDARNAS VÄRLD

OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN

ENLIGT VAD JAG HÖRT OCH SETT

AV EMANUEL SWEDENBORG

Att människan efter döden

är i besittning av alla sina sinnen

och av varje minne, tanke och

känsla som hon åtnjöt i världen

och att hon inte lämnar

någonting kvar utom

sin jordiska kropp.

41. Av mångfaldig erfarenhet har jag blivit övertygad om att när människan övergår från den naturliga till den andliga världen, vilket sker när hon dör, tar hon med sig allt hon äger eller allt som tillhörde henne som människa utom sin jordiska kropp. När människan inträder i den andliga världen eller i livet efter döden är hon visserligen i en kropp såsom i världen. Till utseendet är det ingen skillnad, ty hon varken känner eller ser någon skillnad. Men hennes kropp är [nu] andlig och alltså skild eller renad från det jordiska, och när det andliga vidrör eller ser det andliga är det precis som när det naturliga vidrör och ser det naturliga. När människan blivit en ande vet hon följaktligen inte något annat än att hon är i samma kropp som hon var i världen och vet därför inte att hon har avlidit.

(2) Människoanden kan också glädja sig åt att hon är i besittning av varje såväl yttre som inre sinne som hon åtnjöt i världen. Hon ser som förut, hör och talar som förut, har också lukt- och smakförnimmelser och känner när hon vidrörs som förut. Hon längtar, åstundar , har begär, tänker, reflekterar, påverkas, älskar och vill som förut, och den som finner nöje i studier läser och skriver som förut. Kort sagt, när människan övergår från det ena livet till det andra eller från den ena världen till den andra är det som om hon gick från ett ställe till ett annat, och hon för med sig allt som hon äger i sig som människa, så att det inte kan sägas att människan efter döden, som blott är den jordiska kroppens död, har förlorat något av det som tillhör henne.

(3) Hon för också med sig sitt naturliga minne, ty allt som hon i världen hört, sett, läst, lärt och tänkt alltifrån från den tidigaste barndomen till livets slut finns kvar. Men då den naturliga verklighetens händelser och föremål inte kan det återkallas i minnet i den andliga världen, så ligger de förr oanvända såsom fallet är hos människan när hon inte tänker på dem. Likväl kan de återkallas när det behagar Herren. Men om detta minne och dess tillstånd efter döden kommer mer att sägas längre fram. Att människans det tillstånd efter döden är sådant kan en sinnlig människa alls inte tro, eftersom hon inte kan föreställa sig det. En sinnlig människa kan nämligen inte tänka annat än på ett naturligt sätt ens om andliga ting. Det som hon inte uppfattar med sina sinnen, det vill säga ser med kroppens ögon och vidrör med händerna. säger hon därför att det inte finns, såsom man kan läsa om Tomas (Joh 20: 25, 27, 29). Hurdan den sinnliga människan är kan man se i verket Om himlen och helvetet (nr 267 och i noterna där).

_______________________________________________________________________________________

Arthur Conan Doyle, skrev I den klassiska boken "The History of Spiritualism"

"In order fully to understand Swedenborg one would need to have a Swedenborg brain, and that is not met with once in a centur Spiritualism will be eternally grateful for the work brought forth through Emanuel Swedenborg."

(Fritt översatt -)"att helt förstå Swedenborg måste man nog ha en Swedenborg hjärna och en sådan finns bara en i varje århundrade. Spiritualismen kommer vara evigt tacksam för det arbetet som fördes fram igenom Emanuel Swedenborg"

Detta citat får avsluta denna fascinerande mans liv, och jag hoppas ni får mer smak till att läsa hans många verk.

Tilläggas kan också att Emanuel Swedenborg finns nu på UNESCOS lista över Världsminnen. Han och Astrid Lindgren har genom sin stora betydelse för kulturen världen runt blivit uppsatta på denna lista år 2005. I sam band med 250-års minnet av Emanuel Swedenborg utgav postverket ett frimärksserie med hans porträtt.

Då det finns spaltmetrar skrivet om denna man har Tidningen Lyztran sammanställt befintlig information som finns fri att använda. Samman ställt av Jane Lyzell

Om Andarnas Värld, av Swedenborg , ISBN 91-7118-479-1

Wikipedia, den fria encyklopedien

Swedenborgsällskapet

Skolan Lyztrans arkiv.

Ramsbergsgårdens arkiv.

Samanställt o skrivet av Jane Lyzell

" Artikeln ingår i tidningen Lyztrans serie om Sveriges spiritualistiska medium"(C)

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Annons:
[outgrundlig]
9/9/10, 12:44 PM
#1

Det var intressant att läsa, tack så mycketGlad

Jane-Lyzell
9/9/10, 12:58 PM
#2

1 Ja han är ju spiritualismens förfader och vi har mycket att tacka honom för den andliga förståelsen - så vi kan säga att spiritualismen föddes i sverige Flörtlååångt innan den mordena spiritualismen föddes i Hydeswil USA med systrarna Fox 1848 som räknas som startpunkten i den moderna tiden.

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

[outgrundlig]
9/9/10, 1:13 PM
#3

AhaFlörttack!

stina63
9/10/10, 12:25 AM
#4

Mycket intressant artikel jane om Emanuel. Ska spara den bokmärken. Så jag kan läsa om de igen.

Tack för artikelnGlad

[GunillaF]
9/10/10, 12:30 AM
#5

Hm.. intressant läsning. Tack Jane!Glad

Jane-Lyzell
9/10/10, 12:38 AM
#6

Varsegoda- jag han är verkligen farsinerandeFlört

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Annons:
Hellas
1/3/11, 9:07 PM
#7

Skrattande

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Hellas
12/17/11, 10:35 PM
#8

Putt, intressant läsning för dig som är intresserad av Spiritualsimen och Mediumskapet i "modern" tid.

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Upp till toppen
Annons: