Annons:
Etikettspiritualism
Läst 968 ggr
anniev88
2017-05-29 12:27

Går åt rätt håll !? :D

Hej alla! 🙂 (sorry för långt inlägg😞 )

Jag måste börja med och tacka alla som bidrar på denna sida, svarar på inlägg och speciellt Jane som alltid ger råd!  Jag vet inte hur jag hänvisar till tidigare inlägg eller så, men kortfattat så skrev jag 2016 om hur jag kände mig tom och stängd, samt undrade  om det kunde vara kopplat till min fysiska/psykiska hälsa som inte var på topp. (övervikt, panikattacker,ångest, socker varje dag, Jane var snäll och svarade mig vilket hjälpte!)
         Jag har sen dess dels tappat 6 kilon, gått flera veckor i rad utan socker, rört mig ute mer, varit mer bland stora folkmassor, varit social med vänner, slutat skjuta upp möten. Jag har överlag känt mig lättare mentalt. Jag har mer energi att ge än jag haft på länge, och jag har blivit mycket snällare mot mig själv, kunnat säga nej till vissa människor utan att totalt plocka isär mig själv efteråt. Kommit till insikt om att det jag utbildat mig till länge kanske inte är vad jag längre vill göra och att det är okej, för det är mitt liv. Och slutligen har jag mediterat, inte perfekt men har alltid återupptagit det när jag missat några dar/ibland veckor eftersom jag märker skillnad på den energin jag får utav det.  

SÅ igår kväll blev jag så glad!  😃
Min sambo låg i sängen, jag la min mobil på sängen och gick till mitt skrivbord för att hänga av min kofta. Mitt skrivbord står vid fönstret och precis bakom mig är dörröppningen och hallen. Köket vetter mot hallen och fläktlampan är tänd då min dotter tar den vägen till toa på natten. Så det rummet vi sover i är helt mörkt men ljusskenet från köket och toan längre bort når till viss del hallen. Vår lägenhet är liten och blir väldigt varm så jag tittar upp mot fönstret automatiskt varje kväll för att försäkra mig om att den är öppen. I fönstret ser jag tydligt hur det några meter bakom mig står en gestalt. "Han" syns så tydligt då han står nära skenet från köket, jag ser hur han har en ganska smal siluett, armarna några centimeter ut från överkroppen men ändå avslappnat vid sidorna,mörkgrå skuggliknande färg på hela gestalten.  Jag känner ingen rädsla, inget ont, spänner mig inte utan säger nyfiket och glatt " Oj nu står det någon bakom mig" min sambo är ju skeptisk till tusen, tror inte på spöken,andar etc. och frågar vad menar du med att det står någon??? Gestalten är borta när jag vänder mig om, syns inte när jag tittar i fönstret igen. 

Men jag la mig lyrisk igår kväll för det kändes som att jag är på rätt väg, för mitt normala sen jag var tonåring har varit påhälsningar, sanndrömmar,  etc. till att känna mig stängd, tom, nere i över 2 år. (jag är 29 år nu) 

Så antar att jag med mitt inlägg vill säga TACK för alla fina på denna sidan och även uppmuntra folk här att våga be om råd när allt känns tufft! 🌺

Annons:
anniev88
2017-05-29 12:48
#1

"Men jag la mig lyrisk igår kväll för det kändes som att jag är på rätt väg, för mitt normala sen jag var tonåring har varit påhälsningar, sanndrömmar,  etc. till att känna mig stängd, tom, nere i över 2 år. (jag är 29 år nu) "

Vill bara förtydliga att jag sett saker sen jag var liten men att det i tonåren började komma oftare !

Jane-Lyzell
2017-05-29 21:33
#2

anniev88

Vi gillar långa inlägg 😉

Vad glad jag blir för din skull och tack för ditt tack ❤️

spännande fortsättning …….

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Jane-Lyzell
2017-05-29 21:38
#3

pst tog bort dubbel inlägget //Jane 

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

Upp till toppen
Annons: