Andlighet

Auschwitz - Birkenau, utrotningslägret

2016-04-14 18:12 #0 av: lizaohman

En mulen dag besökte jag och min make ett av nazisternas utrotningsläger i Polen. Det är några år sedan och det har tagit lång tid att smälta allting och jag har inte gärna talat om det. Som medium kan det vara vanskligt att besöka en så infekterad plats. Ja, även en "vanlig", känslig person kan drabbas av ångest och obehag. Vi omgärdade oss med ljus och andevänner och försökte släppa rädslan för vad som skulle hända. Märkligt nog var vi lugna och trygga under hela besöket, men några saker är värda att nämna. När vi var i ett rum som var avdelat med en glasruta där det låg hundratals proteser kände jag direkt att en ande var närvarande. Det blev tungt att andas och jag kände motståndet i luften, men jag sa ingenting. När vi passerat glasrutan och kom ut i andra änden av rummet, sa min man att kamera-batteriet (som var nytt) hade laddat ut vips men när vi stått utanför rummet en stund så laddade kameran upp igen.  Sedan var det dags för besök i en av gaskamrarna med de närbelägna ugnarna. Många var förstås illa berörda men vi hade en lugn promenad. När jag kom ut ur kamrarna så bröt solen ut i mitt inre. Jag fick till mig kärlek och en sådan tacksamhet för att vi mindes och kommit dit så att jag klev ut till resten av gruppen med ett jättestort, lyckligt leende. Jag förstår att många på båda sidorna helat platsen - men de andra besökarna såg rätt chockade ut över min okänslighet! Sådan är min upplevelse, har du varit där och har en annan känsla? Jag kan tillägga att mest deprimerande var det att stå på tågstationen - spåret slutar väldigt symboliskt där framför lägret - och se ut över den mycket stora vindpinade slätten med baracker så långt man kunde se. Där kunde jag riktigt känna förtvivlan och oro. Maken upplevde också det.

Anmäl
2016-04-14 19:14 #1 av: rore

Tack för att du delar med dig Lizaohman!

Vi har funderat på att åka dit. Varje gång vi pratar om det så både vill jag och inte vill. För precis som du skriver bär jag på en rädsla att knockas av allt det hemska som utspelat sig där.

Fint att läsa att du fick till dig det ljusa mitt i allt det svåra som varit där

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2016-04-14 19:16 #2 av: [Loet]

Nej, har inte besökt Auschwitz. och skulle nog inte orka med det heller. 
Det var väldigt starkt av dig liza, av att klara av att hantera dessa intryck.

Anmäl
2016-04-14 19:49 #3 av: lizaohman

Cilka 1 300 000 miljoner personer skickades till Auschwitz, av dessa dog 1 100 000 miljoner i lägret. Ungefär 1 000 000 av dem var judar. Resterande var polacker, sovjetiska krigsfångar, romer, och personer av annan nationalitet.

Anmäl
2016-04-14 20:09 #4 av: Jane-Lyzell

Tack Liza för du delar 

Jag har inte varit i Polen men jag har åkt igenom Tyskland och till Köln år 2000 och demonstrerade för fattiga länders skulder skulle dumpas - vi stod som en mänsklig kedja runt hela Köln led av bob Geldorf - det var mäktigtSkrattar

Däremot så var det hemskt åka dessa gamla tåg sen andra världskriget och över vissa områden där dessa läger funnits - ångesten från dem som transporteras i dessa tåg var ingen lek för en medial, vill jag lova - hua Ledsen

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-04-15 14:33 #5 av: aurora borealis

Tack för din berättelse #0. Verkligen fint att du ändå kunde känna kärleken och tacksamheten. Den behövs.

Tänkte skriva om en liten bisats till det du skriver om resan, men som jag funderat på, och som hänger ihop med mediala personers känslighet av att besöka en sådan "belastad" plats. Har funderat många gånger på resor till arbetslägren då jag vet att skolklasser i högstadiet ibland åker dit i lärosyfte. Alla förfasas vi av dessa platser men i synnerhet unga människor och tonåringar som vill kämpa för rättvisa. Man tänker sig ibland från skolors sida att dessa unga människor, aldrig kommer att vilja begå samma misstag igen om de får uppleva dessa platser och försöka ta in något av de fasor som hänt på riktigt. Vi får aldrig glömma.
Det kan jag hålla med om. Men själv är jag så oändligt tacksam att jag som tonåring inte blev påverkad av min egen skola (ur ett gott uppsåt från lärarnas sida, men ack okunskap kring känslighet) att behöva besöka lägren. Det hade verkligen skapat känslomässiga sår som hade tagit lång tid att läka och hantera. Det hade (har jag förstått i vuxen ålder) varit fullständigt katastrofalt och jag hade a l d r i g klarat det med ett frisk sinne i behåll.  Inte visste jag då att det jag upplevde av världen var annorlunda. Inte hade jag varit tillräckligt stabil för att kunna hantera alla de känslor och intryck som då förmodligen hade sköljt över mig. Inte hade vuxna omkring förstått att skydda mig tillräckligt.
Min tidigaste mardröm, dvs någon av de första jag minns i en lång rad av fasansfulla drömmar vars innehåll liknat arbetslägren, brännugnar och experiment på människor (i mina drömmar) hade jag som sexåring. Många av dessa drömmar förföljde mig länge och gjorde mig oerhört påverkad, skrämd och utsatt. Ingen vuxen förstod vad jag upplevde eller för den skull vidden. 

Så, jag är oerhört tacksam att jag inte varit tvungen att uppleva en sådan resa i ung ålder. Det är i min mening ett övergrepp från vuxna lärare  (självklart utfört i gott uppsåt, men dessvärre mot bättre vetade) att låta omyndiga personer göra dessa resor. Själv hade jag som sagt som ung troligen inte kunnat värna om mig själv, vetat tillräckligt omdöme för att kunna säga nej till en resa - ledd av lärare, auktoriteter att lita på.

Ja... ett stickspår, men ändå. Kanske har någon här själv en ungdom där skolan funderar på resa till lägren.

Må så gott alla!

Anmäl
2016-04-15 16:14 #6 av: Jane-Lyzell

5. Som sensitiva ungdomar, håller jag med dig i det du skriver även som sensetiv vuxen- ingen plats att besöka om man är super känslig.

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-04-16 23:31 #7 av: Maikailoa

#0 av: lizaohman

Din berättelse förtäljer att du kände av platsen tämligen väl. Det som du tycks reagera på är att det inte stämde med vad du hade hört berättas. Så vem har rätt? Ska efterkrigspropagandan, som egentligen tog fart så sent som på 1970 talet, eller det faktiska förhållandet gälla?

Det fanns inga utrotningsläger i Europa under andra världskriget, däremot var där gott om koncentrations- och arbetsläger, som tjänade andra syften.

Anmäl
2016-04-24 17:31 #8 av: tarantass

#5: viktigt, det du skriver.

Samtidigt finns det ungdomar som är på väg åt fel håll och som inget annat hjälper på än att få se och känna det själva. (Och de som inte ens det hjälper på, men det är ett problem för sig.)

Lösningen vore förstås att känslighet (medial eller inte) sågs och accepterades som ett karaktärsdrag som kan kräva att man behandlar folk väldigt olika, inte minst barn och unga som inte har hunnit skaffa sig självkännedom eller försvar. Men vilken är den näst bästa lösningen så länge vi inte är där?

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2016-05-24 21:42 #9 av: Halvdansken

#7. Vilka syften tjänade Auschwiz och Treblinka, m fl?

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2016-05-25 08:32 #10 av: lizaohman

9 Jag brukar inte ge mig in i polemik med människor som är historiskt okunniga, det är liksom ingen idé. Har man fått för sig att jorden är platt så får de väl tro det bäst de vill. Starta gärna en egen tråd för denna iofs intressanta debatt, men jag tror inte du kan förvänta dig att övertyga om vad som är historiskt korrekt. Det spelar liksom ingen roll att det finns film-, bild- & dokumentationsbevis samt ögonvittnen (både överlevande och tyska vakter). Har någon bestämt sig så har de. Jorden är platt, så det så.

7 Jag har inte påstått någonstans att jag inte ansåg det stämma, det är en konstruktion från din sida. Var vänlig lägg inte ord i min mun.

Anmäl
2016-05-25 19:20 #11 av: Halvdansken

#10. Jag svarade faktiskt på inlägg #7, som är skrivet av  Maikaiola.

Jag reagerade på uttalandet "Det fanns inga utrotningsläger i Europa under andra världskriget, däremot var där gott om koncentrations- och arbetsläger, som tjänade andra syften." och undrade vad han/hon menade med det. 

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2016-05-25 19:34 #12 av: Halvdansken

Eller så missuppfattade jag ditt svar, som att du ansåg att jag tror att världen är platt. Kanske du bara gav mig ett gott råd? Tror jag går ut i trädgården en stund. 

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2016-05-25 20:43 #13 av: tarantass

#12: jag uppfattade #10 som att hon talade om för dig varför hon inte hade svarat #7, typ.

Och tyvärr måste jag hålla med henne. Även om jag försöker upplysa ändå, när och så gott jag orkar, för att möjligen få någon som tvekar att reflektera över om den otaliga gånger starkare dokumentationen möjligen kan ha rätt.

(Förresten har jag varit personligen bekant med överlevare. Rätt skrämmande vad som händer så fort sådana börjar tunnas ut så att folk inte kan bli vän med dem längre. Det gäller inte bara i så här dramatiska fall, men får förstås extra hemska följder där.)

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2016-05-25 21:20 #14 av: Halvdansken

Jag känner också överlevande. Polacker, som kom till Sverige efter kriget.  

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.