Vägledning

Att släppa ett "hat"

2015-11-28 09:30 #0 av: Hellas

Hej raringar, en fråga, hur släpper man hatkänslan mot en annan människa som skadat mig oerhört mycket och vänder den till att inte vara någonting alls, dvs. varken positiv eller negativ 😯.

Jag orkar inte hata längre men vet inte hur jag ska släppa den känslan, är det tiden som läker alla sår eller kan man göra någonting för att hjälpa processen framåt?

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl
2015-11-28 09:40 #1 av: Aleya

Du har kommit långt om du vill släppa.
Jag brukar skriva ett brev som jag bränner och säger att jag släpper alla känslor emot denna personen.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2015-11-28 15:29 #2 av: NiklasTyreso

Hur skulle du leva ditt liv om personen inte fanns? Jag försöker leva mitt liv utan att låta det färgas av personer som skadat mig. Ibland kommer tankarna om det som hänt men det är bara tankar, som inte måste leda till någon handling.

Hatar man människor som fortsätter att kränka dig fortlöpande, då måste man skydda sig själv och ta avstånd från dem för att kunna må bra.

Anmäl
2015-11-30 11:55 #3 av: Jane-Lyzell

Med tiden gör det mindre ont och hatet blir mindre eller man kan säga hatet blir till en insikt och man inser det egentligen är synd om den personen som är så svag i sin ande att den måste bedra andra och skulle inte vilja gå i deras skor - sen infinner sig en tacksamhet att man inte är som den och en stållthet att man inte är av samma karaktär och då går man in i tacksamhet och tackar för erfarenheten - men det tar sin tid tills man är där ❤️🙏

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2015-11-30 13:38 #4 av: Alyssa

Jag har gjort som #1 sa. Jag skrev ett brev som jag i mitt huvud tänkte skicka men som jag sedan rev sönder och gjorde mig av med. Det kändes bra ett tag men känslorna kom tillbaks. Jag tror att du måste låta det gå lite tid. Som #3 säger så blir hatet mindre med tiden. Jag drömde mardrömmar om två personer i 2 år innan jag kunde gå vidare. Drömmer fortfarande om dem ibland och då är de förjäkliga mot mig men jag känner ändå inget hat gentemot dem. Fråga dig själv, varför hatar du personen? Är personen värd att du går och mår dåligt? Jag vet att det är supersvårt men det är mina bästa tips i alla fall. Det funkade för mig Hjärta

Blomma - Travhästen söker medisar! - Blomma
Sajtvärd för NyhedendomStenarSocialt stöd och Travhästen.
Medis på Huskatter och Råttor

Anmäl
2015-11-30 14:11 #5 av: Farwuq

Att bära på hat, det förgiftar bäraren långt mycket mer, än den som är upphov till skadan.
Jag hade nog som Aleya föreslår bränt en text som en rituell handling och som en själslig reningsceremoni.

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2015-11-30 14:19 #6 av: Indiania

Jag gjorde också som #1 och skrev inga vackra ord precis utan skrev de hemskaste saker och sedan brände jag pappret och tänk att jag blev fri från hatet! Har lärt mig mycket av detta, säger som #5 Hat förgitar och för sin egen skull får man försöka förlåta för att känna inre frid.

" Var nära naturen - var när dig själv "

 

Anmäl
2015-12-03 06:06 #7 av: Ians

Metoden med brevet är faktiskt bra! Men man skall inte skicka detta brev, utan bara skriva av sig. För får man inte de svar som man vill ha så, är man inne i en ny konflikt. Och Ditt mående har ju egentligen inget med den andra personens godkännande att göra, då ger man den personen mer makt över ens liv, om du förstår vad jag menar?

Sedan tror jag att man måste få , älta tills man är klar och det liksom rinner ut i sanden. Hur lång tid detta tar är individuelllt. 

Man skall inte förneka sina känslor, och upplevelser. Det är liksom lite tabu belagt de negativa känslorna, men varför skall det vara det? 

Allt har sin mot pol, i livet och behöver få ha det.

Själv gick jag igenom en sådan period, helt nyss. Det tog mig 9 månader innan jag kunde känna att jag kan släppa det nu! Vissa dagar så kommer det tillbaka, det beror ju liksom på hur jag mår i övrigt. Men det är först nu som jag inte går runt och tänker på detta hela tiden! Först nu som jag har hela dagar utan att jag ens tänker på det.

Tiden läker inga sår, men tiden gör dem mindre viktiga, tills man en dag känner att det inte längre spelar någon roll. Man kan klippa banden som rycker i en hela tiden, och ägna sig åt annat i livet, och finner att man plötsligt är ute på "andra sidan".

Men framför allt så tror jag att man måste få bejaka den delen av sitt känsloliv också, få hata och älta tills man blir så trött på det att man Kan släppa det! Det är ok! 

speciellt om den personens agerande får konsekvenser för andra saker i ens liv, så måste allt få sätta sig innan man kan gå vidare. Mitt  i processen så påminns man ju hela tiden om det som gör ont, så hur skall man kunna förlåta då? 

Vi måste förstå att när någon gör en illa, så kommer man i en sorge process, och man måste tillåta sig att sörja! Inte bara kläm käckt försöka hitta positiva saker, att fylla utrymmet med omedelbart. De som gör det har inte gått vidare, de har bara gjort sig så upptagna så de slipper tänka på det som händer.

När sedan allt kommer i fatt dem, längre fram så är det svårare för omgivningen att tackla. Bäst är att tillåta sig att sörja, och låta det läka ut. Stirra sorgen i "vitögat"  helt enkelt.

Ingen som förlorat en nära anhörig får rådet att ta sig i kragen och glömma det. Varför ger vi då detta råd till andra som sörjer? 

Det finns ju så många saker som är en sorg i livet under en period, en flytt, när man byter jobb, en skilsmässa, ett husdjur som dör eller som man inte kan ha kvar…….

Men vi förväntar av oss själva att vi skall bara gå vidare utan att knappt notera dessa förändringar. Oavsett om det finns fördelar med för ändringen så finns det även en sorg i botten, som måste få bejakas den också. Först när man fått ur sig den sorgen så börjar läkningen.

Frågan man måste ställa sig är: "Skall jag bara knyta ihop säcken hårt, eller skall jag rensa ut i bagaget?"

De som bara knyter ihop hårt, kommer ju förr eller senare att behöva konfrontera sig med det de har i ryggsäcken igen. Rensar man ut och slänger det man inte behöver längre så Är det en process som måste få ta tid! Men då behöver man ifs inte ta tag i det senare, utan är klar, när man är klar Skämtar

Ett tecken på att man kommit en bit är just att man börjar bli trött på sitt ältande, så det finns hopp om att du börjar se slutet på processen. 

Stor värmande kram Hellas

Anmäl
2015-12-03 08:52 #8 av: Jane-Lyzell

Så rätt Ians

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2015-12-05 18:24 #9 av: Ians

Såg att Hellas efterlyste tips på hur man kan föra processen framåt. Bäst är att inte göra något alls, för annars så fokuserar man ändå.

Om jag fokuserar på att inte hata någon, så har jag ju den personen i fokus oavsett hur jag tänker om personen.

Låt allt liksom rinna ut i sanden, det gör det till slut ändå! själv gjorde jag så att jag helt enkelt, stängde personen helt ute ur allt som jag kan se eller få till mig på något sätt, som förr innan vi hade internet etc Skämtarundvek man bara personen så matade man inte varken bä eller bu inom sig.

Sedan kommer det en dag då du plötsligt upptäcker att du inte tänker på personen hela tiden, när det kommer små blänkare, så gjorde jag så att jag bad för min egen sinnes frid, styrka att hålla mig borta från personen, styrka att inte vilja gå i svarsmål, styrka att hålla mig på min sida. 

Så har jag fortsatt så, tills jag inte längre tänker alls på personen, utan det går flera dagar mellan varven, och när det kommer så är det ytterst korta stunder, som jag tar tillfället att be för Min sinnes frid, mitt mående, och kraft att strunta i vad någon säger eller gör eller hur de väljer att tuta ut inför omgivningen hur saker från dens sida ligger till etc. Dvs hur dum i huvudet jag är, och patetiskt och ynklig jag är etc Det står ju för någons åsikt, inte för vem jag verkligen är.

För jag insåg att jag kan bara ändra på mig själv, inte på hur någon annan väljer att tro att saker är. Jag kan bara fokusera på hur det ser ut från min synvinkel, sedan är det väll upp till den andre att forma sin världsbild, hur de vill. Verkligheten kommer i kapp oss alla, det kan vi vara helt övertygade om SkämtarMin uppgift är att må bra, och jag kan inte ta hand om någon annan, eller ändra på någon annan. Så länge jag fokuserar på det och ber för min sinnesfrid så fungerar det jätte bra.

Tyvärr har jag i perioder trott att jag är stark och bara velat kika in och se om människan gett sig, av ren nyfikenhet…. det har varje gång slutat med att personen gjort mig mer illa.

Så min strategi Nu fungerar toppen! No ett är att inte tillåta en person att Fortsätta göra en illa, om de gjort det en gång, Hitta en strategi för att de inte skall Kunna göra det och sedan hålla sig till det! 

Visst någon gör en illa, men allt som händer efter det är ens eget ansvar! Det är inte hur man har det utan hur man väljer att ta det!

Men steget till att någon blir varken eller, är långt. tills dess gör man bäst i att hålla gardet högt och inte släppa den fn över bron Cool För där i ligger ens bästa argument och största kraft! Stor kram Hellas Hjärta

Anmäl
2015-12-06 17:07 #10 av: Jane-Lyzell

Du är så klok Ians - har gjort samma med en som jag kallar Voldermorth

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.