Spiritualism

​“Får man ta djuren med sig in i himlen?

2016-07-18 09:16 #0 av: Jane-Lyzell

​“Får man ta djuren med sig in i himlen? Ja, det får man!” Många personer undrar vart deras älskade djur tar vägen då de inte längre finns kvar på vår sida av livet.

Många personer undrar vart deras älskade djur tar vägen då de inte längre finns kvar på vår sida av livet. Många plågas också av att få ta dem till veterinären för att avsluta deras liv och går sedan omkring med ovisshet ”om” de gjorde rätt ?
 
Visst är det smärtsamt i hjärtat var gång man måste ta dessa beslut, men det är vår skyldighet som djurägare att se till våra kära vänner får ett värdigt slut.
 
I det vilda skulle våra husdjur inte leva så länge som de oftast gör med vår omsorg, därför är det vår skyldighet att hjälpa dem över när det är dags. Jag blir själv berörd i hjärtat när jag skriver denna blogg. Så mycket har alla mina djur betytt för mig.. eller ska jag säga betyder:)
 
Som medium kan jag lugna er. De finns med oss i nästa värld och väntar på oss tills den dag vi återförenas igen i andevärlden. 
De hälsar gärna på oss andligen och jag själv har ganska fullt i min säng av dem som kommer som vanligt och lägger sig hos mig då det är dags att sova.
 
På mina storseanser kommer de gärna tillbaks och meddelar sig att de finns med ifrån andra sidan och då är det med deras nära och käras släktingar (människor) som gått före till andevärlden.
 
Har även varit med om att både hund, katt  och häst har kommit igenom i fysiska fenomen i EVP. De har alltså förmedlat sig till sina hussar och mattar i seans- förhållanden. Mjauat, skällt och gnäggat, precis som de alltid gjort i livet. Visst är det fantastiskt!

Händelse ur mitt liv nedan:
 
Min första egna hund fick jag vid 12-års ålder, Wendy, Teacher`s Wendy. Min lilla “schnoda” som jag kallade henne. En renrasig Golden Retriever med fin stamtavla. 
Jag var överlycklig. Men lyckan varade inte så länge, 2 år ungefär. Sedan vart hon sjuk och blev tvungen att avlivas. Det var en mörk dag i mitt liv. Jag var förkrossad och otröstlig.
 
 Så Wendy bestämde sig att komma tillbaka till mig och vara hos mig tills jag inte sörjde henne längre. Det här var nog den första kontakten med fysiska fenomen som jag upplevde då, men inte tänkte i de termerna.
 
På den tiden hade jag en gammal fjädersäng, som var som en hängmatta i mitten. Då Wendy fanns i livet så sov hon alltid under sängen precis där madrassen hängde ner som mest och varje gång hon vände på sig så lyftes madrassen.
 
Detta fenomen fortsatte efter det att hon gått över till andra sidan, i ungefär ett år tid, tills jag bytte säng. Då upphörde det och jag var botad i min sorg. Det var en enorm tröst att ha fortsatt kontakt med henne så lång tid efter hennes övergång – det kändes naturligt!

 
Så försök att torka dina tårar efter ditt kära djur i vetskap om att de finns med er andligen och att ni möts igen i andevärlden. Den tacksamhet jag fått av alla mina djur ifrån andra sidan att de fått lämna sina fysiska plågor. Att mina beslut  för dem var rätt -  den kärleken skulle smälta ett isberg.
 
(C) Lyztran.com //Jane Lyzell 

http://www.lyztran.com/blogg

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-07-18 14:38 #1 av: glittertind

Så bra att du tar upp det! Men djuren vet ibland inte vad som hänt, när de dött. De följer med husse eller matte hem från veterinären, utan att veta att de inte syns, och blir förvirrade när ingen vill kela, eller ens märker att de skäller eller jamar för att få uppmärksamhet... Så man är inte tokig, om man försöker prata lite med sin vovve eller kissekatt, bara omtänksam. Men ofta kommer någon hjälpare från andra sidan och tar hand om situationen... och djuret lär sig förstå...

Anmäl
2016-07-19 00:09 #2 av: Jane-Lyzell

1 inte min uppfattning alls - varför skulle de inte veta vart de kommer - snarare tvärt om -Blomma

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-07-19 01:06 #3 av: glittertind

Jag skulle vilja vända på frågan...

Anmäl
2016-07-19 08:11 #4 av: glittertind

Så är det säkert för djur hos folk som är mediala, ja... Men de, vars husse och matte inte tror på sådant där trams, som att de finns kvar, undrar ofta vad som hänt... Det borde finnas båda delar... Djur är ju  så olika, de också.
Det är min absoluta uppfattning.

Anmäl
2016-07-19 10:36 #5 av: Jane-Lyzell

Djur har också en ande - anden vet Skrattar

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-07-19 10:47 #6 av: NeferNefer

För djuren är det mer naturligt med liv och död än för oss moderna människor, som är så avskärmade. Djuren kan ju se andar, till och med. När de går över, gör de det med lätthet och utan sorg - förutom att de kanske känner att de vill trösta oss som är kvar. 

Jag har också haft besök av mina små älsklingar efter deras bortgång, och det gläder mig att få veta att de har det bra.

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2016-07-19 10:59 #7 av: glittertind

Djur står under en gruppsjäl, som bläckfiskarmarna på en bläckfisk, och leds mer av instinkter. De är inte så individuella som vi, men ju högre de står, desto mer frigör de sig från gruppsjälen. Dit går de också så småningom tillbaka efter döden... Ju mer individuella de är desto längre är de enskilda.... Till slut helt frigjorda. Deras chakrasystem är heller inte exakt som vårt.  Därför kan inte människor inkarnera tillbaka som djur.... Enligt Tibetanen...

Anmäl
2016-07-19 14:40 #8 av: Sisselie

Jag passar på att ställa en fråga här i tråden, och hoppas den passar in. Jag var med om en incident en gång som dels skrämde mig, och dels fick mig att undra hur mycket djur egentligen förstår...

Jag hade en kanin, en liten unge som jag bara haft i några veckor, tror jag. Han var väldigt känslig av sig. Jag satt och pratade i telefon i närheten av hans bur, och han låg och sov. Jag höll på att avsluta samtalet, och den jag pratade med sa att jag skulle pussa honom från henne. Jag tittade på honom och sa lite fundersamt "han ligger och sover nu, så det är väl inte värt att väcka honom, så han får den pussen när han vaknat." I det  ögonblicket flög han upp, stampade hårt med bakbenet (han hade aldrig stampat förut) och sen satt han och stirrade ilsket på mig en lång stund. Jag blev helt chockad. Det verkade som att han förstod vad jag sa, och att han försökte säga att han ville ha den där pussen nu på en gång, inte vänta...

Kan han verkligen ha förstått vad jag sa? Men djur styr väl bara av instinkter... Jag har funderat på det här sen dess. Jag hade svårt att se honom som "bara" en kanin efter det. Han kändes så mänsklig, men jag antar att jag projicerade mer mänskliga egenskaper på honom än han hade...

Anmäl
2016-07-19 15:19 #9 av: glittertind

Djur kan vara väldigt telepatiska... och kloka. Både schimpanser, kråkfåglar, parakiter, hundar, m.fl. djurarter kan, enligt vetenskapliga undersökningar, ha förstånd som fyraåringar, och man undrar ibland hur så mycket intelligens kan få plats i så små huvuden.... Själv har vi en parakit, som gång på gång förvånar både med sin telepatiska förmåga och med sitt rätt använda ordförråd. 

Anmäl
2016-07-19 18:29 #10 av: Sisselie

Jag kan ibland oroa mig för att han ska konfrontera mig för alla misstag jag gjort, om vi ses i "nästa värld", eftersom jag ser honom som så mänsklig... Dvs att han då skulle prata som en människa. Jag har ofta haft ångest för det. Så har jag aldrig känt för de andra djuren jag haft. Jag måste påminna mig om att han faktiskt bara var en kanin... Det här låter säkert jätteknäppt, och det verkar ju rätt absurt att han i efterhand skulle konfrontera mig för att jag inte varit en perfekt matte... (Jag antar att jag vill att nån ska skriva att, om han har ett mänskligt medvetande nästa gång vi ses, om vi ses igen, att han då har förlåtit mig...Generad)

Anmäl
2016-07-21 01:50 #11 av: Jane-Lyzell

7. alla står under en gruppsjäl  även människan i den bemärkelsen att vi följs åt .

De du talar om med instinkter  eller kollektivt medvetande har med småkryp att göra, som myror , flugor etc....

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-07-21 01:51 #12 av: Jane-Lyzell

8-10 kanske vi människan ska omvärdera vår vänner djuren Skämtar

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-07-21 09:01 #13 av: Sisselie

#12 Om det var mig det riktade sig till förstod jag inte riktigt vad du menar...

Anmäl
2016-07-21 10:23 #14 av: glittertind

Nej, det var inte så jag menade Jane...

Anmäl
2016-07-21 10:49 #15 av: Liena

Sisselie...

Det är inte knäppt alls... Men det kanske grundar sig i något annat hos dig... Har du dåligt samvete för att du behandlat kaninen på fel sätt?

Anmäl
2016-07-21 14:50 #16 av: Sisselie

#15 Mitt samvete är överdrivet starkt, så det kan jag inte förlita mig på... Jag ansträngde mig för att han och hans kompis skulle ha det bra. "Alla" sa att de hade det jättebra. En stor hage inomhus, som jag försökte få att efterlikna deras naturliga miljö. Jag vill inte gå in på detaljer om vad misstagen handlade om, men det var i nivå med att råka klippa i pulpan av misstag, vilket gjorde att han blev rädd för mig, som att han trodde att jag gjorde honom illa med flit.

Egentligen tror jag mer det handlar om att jag mådde hemskt dåligt under den perioden och hade mycket ångest. Han kände det och blev rädd. Han var känslig och reagerade på hur jag mådde. Jag har också alltid varit känslig och tagit in andras känslor, så det blev väl en ond cirkel att vi påverkades av varandra.

Men han var så mänsklig... Blicken i hans ögon... Så mänsklig såg inte hans kompis ut, så henne har jag aldrig haft dåligt samvete för. Det var nåt speciellt i hans blick, nåt som jag aldrig såg hos henne. Hon verkade heller inte känna av att jag mådde dåligt. Hon visade inget i alla fall, blev inte rädd. Hon var snarare tryggheten själv.

Hade det inte varit för incidenten när han stampade när jag pratade i telefon, för att han ville ha sin puss på en gång, så hade jag lättare kunnat vifta bort det med att han bara var en känslig kanin. Men den gången verkade det ju som att han faktiskt förstod orden jag sa...

Anmäl
2016-07-22 12:34 #17 av: Jane-Lyzell

16 . det var precis det jag menade med att omvärdera djuren Skämtar

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-07-22 12:35 #18 av: Jane-Lyzell

14 hur menade du då ?

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-07-22 16:35 #19 av: glittertind

Som jag skrev... inte som du skrev... Det finns bl.a. i Tibetanens böcker någonstans... ;)
Men det är svårt att göra utläggningar om sådant här, utan riktig kontakt. Ofta menar man samma sak, men uttrycker sig olika, och det blir missförstånd. Sedan är det egentligen likgiltigt om det är si eller så för oss i vår livssituation.

Anmäl
2016-08-13 21:35 #20 av: Liena

Vill berätta...

Jag har en god vän, som precis har skiljts från sin hund. Den hade fått cancer och de valde att låta den "somna in".
Eftersom jag vet hur jobbigt och tungt det är att förlora sin bäste trogne följeslagare, tänkte jag en hel del på både hund och husse dagarna efter.

På kvällen, när jag satt i lugn och ro, för mig själv och handarbetade, uppfattade jag ett gnyende och gnällande, som från en ledsen hund. Och då uppfattade jag den vid min sida... "De ser inte att jag är hos dem... och de ska köpa ny hund... De är så ledsna, och de varken ser eller hör mig. Hjälp mig!" uppfattade jag från den...

Inte kunde jag kontakta familjen, och säga vad jag sett, så jag försökte med telepati till vovven..... "Försök att buffa på husse precis när han vaknar, slicka honom i ansiktet, eller så" försökte jag säga....

Nästa morgon sa min man att han sett en stor hund, likadan som min väns vovve, stå och titta på honom, lite vilset, precis när han vaknade... Då slog det mig.... Husse för mig är min man. Vi har också ett husdjur, som min man är husse för...

Hunden hade kanske valt fel husse....  I alla fall bekräftades det för mig att jag haft kontakt med hunden och att den förstått mig, för min man hade ingen aning om vad jag sett eller hört kvällen innan.

Anmäl
2016-08-13 22:32 #21 av: Codswallop

Hur kan jag - som oinsatt/otränad (vad är bästa ordet?) - få kontakt med ett djur som inte lever längre? Jag har drömt om honom en gång och det var så väldigt levande och verkligt att jag fick en ångestattack efteråt. Jag vill kunna kommunicera med honom på något sätt. 

Anmäl
2016-08-14 00:21 #22 av: Jane-Lyzell

20 spännande - fast jag tror nog mer hunden visade sig så ni skulle kunna förmedla den fanns med dem - att ni skulle trösta dem då inte hunden nådde fram till dem i deras sorg

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-08-14 00:24 #23 av: Jane-Lyzell

21. oftast är drömmen enda vägen för sk vanliga människor(ej mediala) - lita på du hade ett möte i din dröm och du kan prata med ditt djur i drömmen - om du vill tala tala som du alltid gjort som om ditt djur är hos dig - djuret hör dig även om inte du uppfattar djuretBlomma

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2016-08-14 08:54 #24 av: Liena

#22
Ja, jag uppfattade det så också,  men det finns ingen möjlighet, tyvärr.... De är inte ett dugg mottagliga för sådant här "trams".

Anmäl
2016-08-14 10:04 #25 av: Liena

    Forts:   Därför försökte jag få hunden att få kontakt, på något vis... Men jag tror inte det gick...

Anmäl
2016-08-14 11:06 #26 av: Jane-Lyzell

22 Ja då är det svårt - men man kan på ett fint sätt säga t ex jag drömde om eran hund och han hade det så bra och ville ni skulle ha det med - då väcker man en känsla hos dem Skämtar och kanske hunden då kan nå dem i deras drömmar 

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2017-03-14 15:54 #27 av: Oscar T

Ni skriver så himlans fint. Älskar sådana personer som er :-)

Jag var tvungen att ta bort min hund för ett antal år sedan pga cancer.

Min hund var gammal men jag saknar henne i alla fall.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.