Spiritualism

HUR ÄR DET I ANDEVÄRLDEN?

2011-09-24 16:21 #0 av: Jane-Lyzell

”För jag tyckte mig se hur ljus och harmoni omstrålade många av dem som i församlingen betraktades som obetydliga, de ödmjukaste, de som gått sin väg utan att klaga, utan att fördöma, utan avundsjuka.”

Följetong om Agnes Röklander och hennes liv som medium.

Den här gången får vi ta del av ett transmeddelande genom Agnes ,

från den 20 mars, 1953

Bearbetat av: Jane Lyzell (C) www.lyztran.com


HUR ÄR DET I ANDEVÄRLDEN?


Gode, ledaren:
Fridsamma, djupa, strömma tonerna mot
oss. Här kommer ande världens vänner till
er. Lämna det dagliga, höj din själ, möt dem
med förtroende och kärlek! De kommer
med frid, med tröst och kraft. De kommer
för att tala om hur Ande världen ter sig,
vittna om att den är en verklighet, att den
utgör en kärlekens boning. Här samlas
mödrar, vänner, ledare och skyddsandar.
Alla kommer ifrån Sollandet. Alla kommer
de för att hjälpa er. För att viska kärlekens
budskap till er. Så lämna era tvivel, lämna
de undrande frågorna! Möt dem!

 

Som människa på jorden har jag själv undrat
och sökt. Jag hade bland annat ansvar för en
församling, Jag var en människa på jorden
med alla jordemänniskans svagheter.
VISSHETEN fick jag först när jag kom till
ande världen. Jag vill berätta för er att det var
en av mina (med jordiska ögon sett) minsta
betydligaste församlingsbor som mötte mig,
kanske den som jag visat minst förståelse och
kärlek, en som av alla blev begabbad och

hånad i min församling. Han var
utackorderad i socknen och hölls för att vara
sockenfåne. Men när jag gick över gränsen,
då var det han som stod där och mötte mig,
skinande vitklädd!


Jag kände mig verkligen liten och min första
önskan var: O Gud, låt mig få göra om mitt
liv, få gå ner och ropa ut till alla. ”Se ingen
över axeln, du vet ingenting om den ande
som den obetydliga kroppen omsluter!” Men

han tog mig vid handen och ledde mig fram
till min moder, som jag nu såg också var där
och mötte mig. Nu fick jag åter någonting att
verkligen undra över. Jag hade tänkt mycket
på och ofta talat om den ”Yttersta dagen”.
Beskrivit hur det skulle vara för mina
medmänniskor.

 Vad var det jag sagt där nere,
vad hade jag lärt ut? - och vad var nu detta?
Men min mor som läste mina tankar sade:
Den ”Yttersta dagen”, barn , den upplever du
nu. Den yttersta dagen för en människa är
den dag hon lämnar sitt jordeliv!

Jag fördes nu vidare och mötte fler som jag
kände från min tid på jorden. Många av dem
jag en gång följt till graven där nere, sett blivit
nerbäddade och läst välsignelser över, dem
återsåg jag nu. Jag kunde inte låta bli att
tänka på hur olika den dagen tett sig för dem
jag nu åter förenats med. Många av dem hade
förts till graven i en rikt blomstersmyckad
kista, tal och allehanda hedersbetygelser hade
förekommit. Men här var det ingenting
märkvärdigt med dem, snarare tvärt om. För
jag tyckte mig se hur ljus och harmoni
omstrålade många av dem som i församlingen
betraktades som obetydliga, de ödmjukaste,
de som gått sin väg utan att klaga, utan att
fördöma, utan avundsjuka.

Och av just sådana människor fick jag nu i efterhand veta så
mycket som öppnade mina ögon.
Vidare och vidare blev jag förd, och flera
följde mig. Men nu inträffade det underliga,
att de som ledsagade mig nu, de visste inte
mer än jag, kanske till och med mindre. ”Nu
ska vi väl få visshet när vi har en präst med
oss” läste jag att de tänkte (man kan ju se
varandras tankar i andevärlden). Och så
haglade frågorna över mig: ”Nu måste vi få
veta, varför är vi här? Vi vet inte - lever vi?
Sover vi? Eller hur är det?”


Vad skulle jag svara?


Ja, jag hade inte mycket till svar att komma
med. Jag var ju själv ny här och oviss om det
mesta. I verkligheten tog det mig lång tid
innan jag till fullo förstod hur det var. Hur
enkelt, hur självklart och hur verkligt! Och så
småningom lärde jag mig ännu en sak, fast det
tog ännu längre tid. Det var att man även från
Andevärlden kan lära sig, utbilda sig och
fullgöra sitt verk på jorden!


Så står jag nu här på jorden, fast i andlig
gestalt. Jag står här framför ert altare, tacksam
och ödmjuk. Och ivrig att ta bort de slöjor
som döljer sanningen, ivrig att förklara Guds
kärleks verklighet. Jag hör många fråga sig
hur Gud som är kärlek kan tillåta det onda i

världen. Han ger oss så mycket gott, men
samtidigt sker sådant vi inte förstår. Men jag
vill svara er: Det är just detta som ni undrar
över som är uttryck för Guds kärlek. För han
har givit människan en fri vilja, en fri vilja att
försöka förstå – men även att gå blind! Om
gud inte givit oss vår fria vilja, tror ni då att ni
hade utvecklats? Nej, då hade vi inte varit
annat än slavar, vår vidare väg hade varit
stängd.

Under de skeenden av vår andes utveckling
som jordelivet utgör, då har vi just vår egen
fria vilja att lära känna och förstå sanningen.
Och den stora sanningen är den att ingen
människa går under. Alla ska vi en gång
komma hem till fadershuset. Men vägarna
kan vara olika långa, dröjsmålen på vägen
olika.


Nu berättar Gode att det kring cirkeldeltagarna
bildats en krets av släktingar, hjälpare och
rådgivare. Bland dessa finns en doktor Isak. Han
får nu tillfälle att berätta lite om sitt jordeliv för
de församlade.


Jag har genom ande vänner, sända till mig på
grund av böner från människor på jorden,
blivit delaktig av ljuset, sanningen. Mina
ögon har på så sätt blivit öppnande. Jag är en
judisk läkare ifrån Tyskland. Vi var många i
släkten, vi hade stora jordiska ägodelar. De
blev tagna från oss. Både jag och min bror var
läkare. Vi blev tillfångatagna och satta i ett
läger.

Jag skulle tjänstgöra som läkare, våra
patienter var soldater. För varje soldat som
trots vår behandling dog, fick jag ta emot
piskrapp. När jag själv tillslut dukade under
av en sjukdom och hård behandling, fördes
jag till ett nytt läger där jag upplevde mig vara
försöksdjur och behandlades sämre än ett
marsvin.
Så en dag vaknade jag på ett sjukhus och vid
min säng stod en ung sjuksköterska. Det
dröjde innan jag förstod att jag lämnat
jordelivet och nu var omhändertagen av
kärleksfulla människor på andra sidan. Syster
Margita, hon hette så, blev mig nu till stor

 

hjälp när det gällde för mig att förstå vad som
hänt och att få min omtöcknade hjärna att
fungera. Min far och mor uppsökte mig också
och gav mig hjälp. Men först när jag lärt mig
att förlåta och till och med bedja för de
människor som misshandlat och dödat mig,
fick jag verklig lindring och hjälp.


Nu började Margita ta mig i handen och föra
mig ner till jordeplanet igen och visade mig
att det där också fanns människor som bad
och arbetade för freden och för oss. Då var
det som om jag fick en helande salva över
mitt sargade jag, och jag kunde både hysa
kärlek till mina forna plågoandar och känna
medlidande med dem. Men jag såg också min
väg framför mig: Min uppgift var nu att
hjälpa och trösta alla olyckliga och lidande,
alla krigets värnlösa offer.


Anmärkning:
Då det är möjligt att åtskilliga läsare av denna
bok inte är insatt i spiritualismens fungerande
verklighet och undrar hur någon från ande
världen kan gå ned på jordeplanet för att
hjälpa människor där, vill jag förklara
följande: Faktum är att vi som vandrar i
denna fysiska tillvaro ständigt är omgivna av
existenser från det vi lite felaktigt kallar
”andra sidan” (i själva verket är det i varandra
integrerade världar det är frågan om). Biskop
Sigfrid Fjellner vittnar om detta när han
förklarar om våra bortgångna vänner, att de är
oss ”närmare än hand och fot, närmare en luft
vi andas”. Vi ser inte dessa andliga vänner,
hjälpare, ledare, etc, såvida vi inte är långt
medialt utvecklade, men vi kan träna upp oss,
lära oss uppfatta deras närvaro. Många gånger

 

handlar vi på ett sätt som gör att vi efteråt
frågar oss varför vi gjorde just så. Eller vi får
en idé och utbrister: Var fick jag den ifrån!
Under sömnen får vi omedveten kontakt med
andevärlden. Och under meditation och
ordlös bön öppnas vi för omedveten hjälp,
tröst och ledning. På så sätt kunde alltså dr
Isak efter sin död komma tillbaka och bli stöd
och hjälp för många som hade det svårt.


Efter Isaks besök, kom ännu en för seans
gruppen tidigare okänd man och hälsade på.
Hans berättelse – eller snarare vittnesmål –
förmedlades av Agnes, som fortfarande
befann sig i djuptrans:


För rätt många år sedan var jag präst i denna
församling. Under mitt jordeliv hade jag själv
uppenbarelser som föreföll mig oförklarliga
men som gjorde det fullständigt klart för mig
att det fanns en ande värld, en levande ande
värld. Jag ville, men hade ändå svårt för att
tro, jag saknade helt enkelt mod.


Med förundran har jag lyssnat på er, inte bara
idag utan också vid andra tillfällen då jag varit
hos er utan att ge mig tillkänna. Jag vill nu
försäkra er att ni har min välsignelse i er
verksamhet, och jag kommer att stödja och
hjälpa er. Ni som kallar er spiritualister
kommer växa er starka och bidra till en
välsignelsebringande utveckling.


Tillägg: Efter seansen uppgav en av de mer
medialt känsliga cirkeldeltagarna att han sett
och känt igen den gästande ”präst mannen”.

 

 

 

 

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-09-24 17:03 #1 av: alekta

 

vilken härlig berättelseGlad

Alekta

Anmäl
2011-09-24 17:17 #2 av: Jane-Lyzell

1. Ja vist är denKyss Man får lite och tänka på!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-09-24 23:39 #3 av: Fredrik1

Underbar och tänkvärd berättelse!Glad

 "Be kind whenever possible. It is always possible"   H.H Dalai Lama

Anmäl
2011-09-25 00:01 #4 av: Jane-Lyzell

3 Ja vist är den Fredrik1Glad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-09-25 10:31 #5 av: [Lisake]

Vacker berättelse,man fylls av ett inre lugn.Glad

Anmäl
2011-09-25 17:28 #6 av: Kvickast

Underbar berättelse :):)

Anmäl
2011-09-25 17:56 #7 av: Jane-Lyzell

5 och 6 kul ni gillar det - Ja Agnes har gjort mycket för Spiritualismen i sverigeGlad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-09-25 19:46 #8 av: Hellas

Tack Jane, ja Agnes är så spännande i den svenska Spiritualismen, jag önskar att fler kände till henne.
Men du Jane hjälper verkligen till att sprida kunskapen, Tack!

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl
2011-09-25 19:52 #9 av: Jane-Lyzell

8Kyss puss på dig!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2011-09-25 19:52 #10 av: Hellas

Kyss

//Hellas Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
Anmäl
2011-09-26 21:03 #11 av: stina63

Tack Jane Mycket intressant,,

Anmäl
2011-09-26 22:01 #12 av: Jane-Lyzell

11 varse goGlad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2012-01-29 08:33 #13 av: Lynxx

.

Anmäl
2012-01-29 11:11 #14 av: Jane-Lyzell

13 Ja den är speciell - taget med en gamal kamera medGlad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2012-01-29 18:01 #15 av: fri

Kändes sann, bra rysningar när jag läste texten.

Nyttigt att läsa sånt här .....blir som en påminnelse och sätter allt i rätt perspektiv när vi glömmer ibland. Nyttigt.

Tack igen Jane, tycker du har superintressanta och nyttiga trådar.
Alltid lika kul att läsa.




                                      fri

Anmäl
2012-01-29 22:40 #16 av: Jane-Lyzell

15 Tack du Glad

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2012-01-30 01:14 #17 av: Kerstina-61

Tack, Jane! Fantastiskt att läsa detta GladGlad

Anmäl
2012-01-30 01:24 #18 av: Jane-Lyzell

Kyss Tack!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2015-07-08 16:04 #19 av: Jane-Lyzell

Skrattar

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2015-07-09 10:24 #20 av: vinden är min mor

åh så vackert!

Tack snälla Jane.Hjärta

Jag anser också att många av dem som står utanför samhället kan vara otroligt vackra i sin utstrålning.

Vi har tre gamla syskon här i byn som anses vara riktiga original och kallas för häxor och många tycker att de är så obehagliga och fula.

När jag säger att de är ju så vackra och ödmjuka brukar folk stirra på mig som man har en skruv lös. Men de har en stor kärleksfull och ljus utstrålning.


SolMörker är bara brist på ljusSol

Anmäl
2015-07-10 13:55 #21 av: Jane-Lyzell

20 Varsegoo - ja de som ger minst väsen av sig - kan vara de mest andliga o kärleksfullaBlomma

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2015-07-10 15:13 #22 av: Bybo

Va fint att denna tråden "puttades upp.

Tack, för den trevliga och fina läsningen.

Kram på dig Jane :))

Anmäl
2015-07-10 20:13 #23 av: Jane-Lyzell

22. Kramis Hjärta

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2015-07-10 22:20 #24 av: penke


 vackert *ler*

   penke

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.